Hur förtryckande är en sång av Evert Taube?

Hur förtryckande är en sång av Evert Taube?

(Publicerad i NT, 2016-09-27)

Nu ska jag berätta en tråkig historia, men som fick ett lyckligt slut.

Strax före sommaren skulle jag köpa en pizza från min vanliga leverantör, den lokala pizzerian runt hörnet där jag bor. När jag skulle betala kom jag och min pizzabagare att tala om att vi fått nya sedlar i Sverige. Han pekade på den nya 50-lappen och frågade mig vem mannen på bilden var. Evert Taube, svarade jag förvånat. Visste han inte vem det var? Nej, det gjorde han inte. Jag förklarade att det var en av Sveriges mest berömda poeter och viskompositör, älskad av alla, vår nationalskald.

Hur kunde han inte veta vem Evert Taube var? funderade jag på när jag gick därifrån. Som de flesta pizzabagare är denne invandrare, i det här fallet från turkiska Kurdistan, men har bott i Sverige länge. Jag vet inte hur länge, men jag har bott på olika platser i området i mer än 20 år och jag har för mig att han har haft sin restaurang lika länge. Men han kan ju ha bott i Sverige längre än så. Hur kan man bo flera decennier i Sverige och inte känna till vem Evert Taube är? Obegripligt.

Men när jag har funderat ett tag är jag inte längre lika häpen. För under mycket lång tid har det varit ett tabu i svensk invandringspolitik att säga att det kan vara bra om invandrare inte bara integreras utan också assimileras, det vill säga tillägnar sig den svenska majoritetskulturen.

Assimilering har setts som detsamma som förtryck. I äldre tider var assimilering offentlig politik. Då ville staten att invandrare la sig till med samma kultur, seder och traditioner som svenskarna i övrigt.

Denna politik kom senare att ersättas med idén om att invandrare endast ska integreras. Det fick räcka med att invandraren blev en del i samhället i så måtto att han jobbar och betalar skatt som alla andra. Staten menade även att invandrarna skulle behålla sin egen kultur från hemlandet. Bidrag började betalas ut till invandrarföreningar. Mångkultur blev det politiska honnörsordet.

Samtidigt hamnade allt tal om att det var bra om invandrare tillägnade sig majoritetens kultur helt i kylan.

Det är detta som jag menar ligger bakom att en välintegrerad invandrare kan bo i Sverige under mycket lång tid utan att höra talas om Evert Taube. Ingen har uppmanat honom att ta del av svenska majoritetskulturen. Den offentliga politiken har varit att något sådant absolut inte får förekomma från statens sida. Men inte heller civilsamhället har gjort något. Som många invandrare har vittnat om är svenskar svåra att komma in på livet. Svenskar är dåliga på att ta kontakt med främlingar och bjuda hem dem till sig.

Det man undrar över är varför respekt för invandrarnas egna kulturer måste innebära att de förvägras ta del av den svenska kulturen. Hur förtryckande är det att uppmuntras att lyssna på Evert Taube?

Jag berättade för min vän pizzabagaren att Taubes musik finns på Spotify, men han hade inte Spotify, förklarade han. Som tur är går det fortfarande att köpa CD-skivor. Jag beställde en inspelning av Sven-Bertil Taube och gav till min vän. Han uppskattade det mycket.

Förvirrande religionsdialog

Förvirrande religionsdialog

Ingen kan ha undkommit att se hur den islamistiska terrorn har ökat, och därmed risken för att det ska uppstå konflikter mellan muslimer i allmänhet och andra grupper i samhället. Det finns därför ett behov av ”religionsdialog”. Men vad menar vi egentligen med det? Jag tror att vi menar två olika saker, och att det är bra om vi vet vad det är vi vill åstadkomma…