Vet vi vad vi menar med integration?

NWT 2025-07-26

Det pågår just nu en omfattande diskussion i samhället om integration. Den stora invandring vi har haft har gjort att alla letar efter nya grepp att samla ihop det svenska samhället. Socialdemokraterna vill prata bodstadspolitik och nya partiledaren i Liberalerna vill prata om värderingar. Vi moderater brukar oftast vilja prata jobb och självförsörjning.

Menar vi samma sak med integration? Jag är inte säker på det, för jag är inte säker på att jag själv tänkt färdigt på vad som faktiskt konstituerar bra och dålig integration. Här kommer därför ett försök att bena ut vad vi menar. Jag tror vi tänker oss att man kan vara integrerad på fyra olika sätt, och i olika hög grad.

Vi i den liberalkonservativa högern har alltid sagt att grundnivån är att man arbetar och betalar skatt. Då ligger man ingen till last. Det skulle man kunna säga är att vara ekonomiskt integrerad.

Men visst kan man var ekonomiskt självförsörjande och ändå leva i utanförskap? Typiska sociala problem som kommit med invandring är hedersförtryck, religiös extremism, korruption, antisemitism och som bekant även gängkriminalitet. Att vara ekonomiskt integrerad är alltså inte det samma som att vara socialt integrerad.

På liknande vis kan man vara både ekonomiskt och socialt välintegrerad men ändå vara kulturellt sett helt utanför det svenska samhället. Det är så de utlänningar lever som rekryterats för sin expertkompetens. De gör rätt för sig ekonomiskt och lever lugna och städade liv, men de talar inte svenska. De kan ingenting om Selma Lagerlöf eller Astrid Lindgren. Och ingenting om svensk historia. De kan inte sägas vara kulturellt integrerade.

Ekonomisk, social och kulturell integration skulle jag därför säga är olika former av integration. Men därtill vill jag även lägga ytterligare en dimension, nämligen att man även kan vara identitetsmässigt integrerad. Det är när integrationen har gått så lång att den invandrade börja tänka på sig själv som svensk, istället för kurd, iranier, syrier eller somalier. Detta händer ju med de som har bott i landet länge och händer definitivt med deras barn och barnbarn. Det finns berättelser om invandrare från Medelhavet som när de hör ordet träd tidigare tänkte på olivträd men numera tänker på granar. När det sker har onekligen något hänt i en människas identitet.

Sammanlagt blir detta i så fall fyra olika sätt som man kan bli integrerad på – ekonomiskt, socialt, kulturellt och identitetsmässigt – och jag antar att man även kan bli det i olika grad. De fyra olika typerna av integration hänger inte samman i något system. Man kan ju vara ekonomiskt och socialt integrerad utan att tala svenska eller bry sig om svensk kultur och historia. Jag gissar att man även kan vara ekonomiskt under isen och ha svåra sociala problem men ändå älska Sverige, följa barnen till skolavslutningen i kyrkan och jubla över svenska idrottares framångar.

Jag tror att vi på detta sätt behöver förnya vår diskussion om vad det faktiskt innebär att bli integrerad. Vi måste resonera om vad målet med integrationspolitiken är, vad vi tänker oss att det är rimligt att en invandrare når upp till, vad vi har som minimikrav och vad vi tycker är eftersträvansvärt.

Jag är en person som gillar göra den här typen av begreppsutredningar och jag vet att andra tänker att det blir teoretiska hårklyverier. Men vet man inte vad målet för politiken är kan man inte heller avgöra vad som är relevanta åtgärder att sätta in. 

Inom högern har vi länge tänkt oss att om en person bara kommer i arbete så ska allt det andra också komma på plats så småningom. Man blir socialt skötsam, lär sig svenska, börjar läsa svenska författare, börjar äta sill och potatis och så vidare. Är vi verkligen säkra på att det är så det fungerar?

På samma vis jag är inte heller säker på att Socialdemokraternas nya folkblandningspolitik kommer att ge den effekt som de själva tänker sig. Låt säga att varje nytt bostadsområde hädanefter ska ha den perfekta mixen av radhus, villor, bostadsrätter och hyresrätter. Kommer detta leda till att tusenåriga klansystem och försvinner? Kan man med bostadsbyggande avskaffa hedersförtryck och extrem islamism?

Nej, jag tror att vi behöver ägna detta ämne betydligt mer tankekraft. Det finns uppenbart olika typer av integration.

Garanterad folkblandning med S nya integrationspolitik

NT 2025-07-07

Jo, någon form av ”folkblandning” blir det om Socialdemokraterna ska genomföra sin nya integrationspolitik. Det kanske inte blir så radikalt som vad som först antyddes men nog tusan tänker sig partiet att staten och kommunerna ska planera bort utanförskapsområdena. Och man har verkligen talat om att smälla upp hyreshus mitt i villaområden.

Jag tror dessutom att många väljare i Sverige vill ha omfattande statliga ingripanden. Vad Socialdemokraterna föreslår är ju traditionell storskalig social ingenjörskonst, vilket är helt i linje med partiets tradition. Per Albin Hansson ler förmodligen i sin himmel när han läser partiets nya politik.

Den intervju som Expressens reporter Viktor Barth Kron gjorde med Magdalena Andersson under Almedalsveckan blev uppmärksammad då han fräckt frågade om hon själv kunde tänka sig att flytta för att blanda upp befolkningen. Andersson bor i Nacka utanför Stockholm. Nej, hon ville inte flytta, sa hon, och menade att Barth Kron hade vinklat frågan fel. Istället hävdade hon att vad partiet de facto hade beslutat inte alls handlade om att blanda folk utan att staten ska starta en så kallad Sverigeförhandling, där staten tillsammans med kommunerna lägger upp ett program för hur utanförskapsområdena ska bort.

Andersson ville på detta sätt tona ned det radikala i blandningspolitiken. Problemet är bara att partiet inför den partikongress som nyligen timat hade en arbetsgrupp under riksdagsledamoten Lawen Redars ledning som hade en mer radikal syn på vad som behövde göras. I slutrapporten skrev man:

“Den ekonomiska, etniska och språkliga segregationen behöver brytas på en strukturell nivå vilket kräver att befolkningen blandas. Samhället kommer behöva genomföra insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte sett.”

Just den formuleringen överfördes inte till partikongressens beslut, men läser man vad partiet beslutat ser man ändå att det tänker sig en större omvandling av samhället. Asylinvandrare ska inte tillåtas att bosätta sig i utanförskapsområden. Kommunernas bostadsförsörjningsansvar för samma grupp ska utöka. Staten ska subventionera byggproduktion av hyresrätter. Kommunernas förköpsrätt av fastigheter och mark ska ”moderniseras” vilket antagligen menar att den stärks. Staten ska också gå så långt att den lägger sig i kommunernas markanvisningar, det vill säga vad kommunerna ska använda sin mark till. Och slutligen vill man riva dåliga hus, med vilket ska förstås att man helt enkelt kan tänka sig att riva dåligt fungerande bostadsområden.

Det som inte står i partikongressens beslut är just att hyreshus ska byggas i villaområden, men det har vi Lawen Redars ord på ändå. I podden God Ton som produceras av Per Lindgren och Hanif Bali intervjuas hon och säger: ”Jag tycker ju att vi ska bygga hyresrätter i socioekonomiskt starka områden.”

Det råder alltså ingen tvekan om att Socialdemokraterna tänker lansera en omfattande ingenjörsmässig plan för hur utanförskapsområdena ska bort, och att det ska ske fysiskt med stadsplanering, samt att människor med olika socioekonomisk bakgrund ska bo blandat.

Vi som har en mer individualistisk syn på samhället tänker oss att integration snarare mer har att göra med individens egna förmågor än i vilket hus hon bor i. Om detta får jag återkomma till i en annan krönika.

För den som är kollektivistisk lagd och socialdemokrat passar dock den nya politiken perfekt. Det här är ett eko från förr. Och eftersom det finns många i Sverige som älskar när staten tar över deras liv lär politiken gå bra vid valurnorna. Tyvärr.