Etikettarkiv: koranen

Inrikespolitik, Religion

Islam alltför lättkränkt

Sydöstran 2023-09-06

Kommer en ändring i lagen om hets mot folkgrupp eller lagen om förargelseväckande beteende avlägsna terrorhotet från islamistiska extremister?

Förra veckan presenterade Socialdemokraterna sin lösning på hur Sverige ska lösa problemet med Koranbränningarna. De föreslår att vi utreder om lagen om hets mot folkgrupp kan användas eller lagen om förargelseväckande beteende.

Tyvärr tror jag inte att detta är någon lösning, för vad är egentligen grundorsaken till de problem vi har hamnat i?

När Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson och partiets talesperson för justitiefrågor Ardala Shekarabi höll sin presskonferens menade de att orsaken till att Sverige har fått en Koranbränningskris är att Sverigedemokraterna har hetsat på Koranbrännarna. Om bara SD lugnade ned sig skulle allt återgå till det normala.

Själv menar jag att grundorsaken är en helt annan, nämligen att det inom islam, hela världens islam, finns alltför många som är alltför lättkränkta. Som är dessutom är alltför benägna att ta till våld.

Att ändra lagen om hets mot folkgrupp löser inte problemet för islam är ju inte en folkgrupp utan en religion. De utövare som är upprörda över att Koranen bränns är inte det för att de själva känner sig kränkta utan för att deras gud är kränkt. 

Lagen om hets mot folkgrupp fungerar så att man inte får uttala sig nedvärderande om grupper av människor. Om jag säger att värmlänningar är lata och tjuvaktiga nedvärderar jag dem som människor, men inte om jag säger att landskapet Värmland är trist och fult. På samma sätt är det med islam. Att säga att muslimer är onda och elaka kan vara hets mot folkgrupp men att säga att religionen islam är det är inte hets mot folkgrupp.

Paragrafen om förargelseveckande beteende går inte heller att använda. För det ligger i den demokratiska debattens natur att man ska få förarga varandra. Religionsdebatter är som politiska debatter. Folk blir arga på varandra. Vi kan ju inte ha en debatt där reglerna säger att man aldrig får säga något som gör någon annan förargad?

Och vem ska bestämma vad som är förargande? Det kan inte vara den som är mest lättkränkt för folk kan ju bli kränkta av vilken struntsak som helst. Det måste avgöras av en domstol, men på vilka grunder? De flesta i Sverige ogillar nog att Koraner bränns, men blir de förargade? 

Regeringen har aviserat att den istället vill undersöka om ordningslagen kan justeras. Idag säger lagen att demonstrationer kan stoppas när det föreligger krig eller krigsfara. Yttrandefriheten gäller inte om det finns risk för att Sverige attackeras militärt. Någon motsvarande paragraf för eventuella terrorattacker finns inte. 

För egen del landar jag i att vi helst inte bör ha någon lagändring alls rörande vår yttrandefrihet eftersom jag inte tror att någon potentiell terrorist bryr sig om vilka lagar vi har i vårt land. Om al-Qaida eller någon annan terrororganisation har bestämt sig för att attackera oss kommer de så klart inte att ändra sig bara för att vi justerar några lagar. Terrorister vill se blod oavsett vad.

Men om det ändå måste göras en inskränkning i yttrandefriheten för att kyla av situationen är regeringens linje att föredra. Den fokuserar nämligen endast på säkerhetshotet och inte på om människor blir upprörda eller inte av fri debatt. Det är den minst dåliga vägen att gå.

Stefan Olsson (M), riksdagsledamot

Inrikespolitik, Invandringspolitik, Nya Wermlands-Tidningen, Religion

Är det islam det är fel på?

NWT 2023-08-12

Det är inte Sverige det är fel på utan islam. När jag nu skriver så vet jag att många direkt tänker: Det är rätt! Islam är en genomusel religion! Säg som det är!

Men det är inte så jag tänker. Det jag menar är att om islam i Sverige ska vara en religion som måste ha ett särskilt skydd av staten som omöjliggör vissa former av kritik (som att bränna islams heliga skrift) är inte religionen förenlig med grunderna för vårt lands statsskick. Men jag menar också att det inte måste vara så, att islam inte måste ha en sådan uttolkning.

Det kanske kan beskrivas så att problemet inte är religionen i sig utan hur den utövas. 

Många har läst den artikel som Stiftelsen Doku publicerade där man har intervjuat olika muslimska församlingar i Sverige. Det visade sig att en överväldigande majoritet av församlingarna vill att Koranen och motsvarande religiösa symboler ska ett särskilt skydd i lagen.

En fråga som jag då ställer mig är om detta är en korrekt uttolkning av islam? Är det var religionen i sig kräver?

Islamsk teologi är inte ett område som jag behärskar och jag kan därför inte säga något bestämt om vad som är en rimlig tolkning. Men som utomstående betraktare kan man ändå notera att islam på samma sätt som de närbesläktade religionerna judendomen och kristendomen inte är fullt så rigid som man kan tro.

Det gäller för all teologi i alla religioner att tillämpningarna förändras med tiden.

Exempelvis är judendomen precis som islam en regelstyrd religion. Moseböckernas föreskrifter är många och strikta. Om hädelse sägs att det ska bestraffas med döden (3 Mos 24:16). Så även äktenskapsbrott (3 Mos 20:10) och homosexualitet (3 Mos 20:13).

Men är det så judendomen idag praktiseras? Nej. Judarna lever förvisso oftast som minoriteter i olika länder och bestämmer därför inte över lagarna helt själva, men inte ens i Israel, som officiellt är en judisk stat, följs dessa regler. Judiska rabbiner predikar inte heller att de ska tillämpas. 

Samma utveckling har också kristendomen genomgått. Kristendomen är i sina texter inte lika regelstyrd som judendomen, men kristna har i det historiska varit mycket rigida. Exempelvis inkorporerade Sverige hela Mose lag som gällande svensk lag på 1600-talet. Det gjorde att Sverige införde dödsstraff för äktenskapsbrott.

Med tiden tyckte dock svenska staten, med kyrkans goda minne, att denna regel var för hård. Straffet övergick istället till fängelse för att i modern tid försvinna helt. Kristna präster predikar alltjämt att äktenskasbrott är en synd, men något krav på att staten ska ingripa finns inte.

Både judendomen och kristendomen har med åren mjuknat. Men gäller då inte också detta för islam?

Jag gör som sagt inte anspråk på att kunna något om islamsk teologi, men när jag läser i Koranen om vad som står om äktenskapsbrott ser jag att det ska bestraffas med spöstraff (24 suran, vers 2). Stöld ska bestraffas med amputation av händerna (5 suran, vers 38), och de som hädar ska ”dödas eller korsfästas eller få hand och fot på motsatta sidor avhuggna eller förvisas ur landet” (5 suran, vers 33).

Jag vet att spöstraff alltjämt förekommer inom vissa muslimska länder, men det gäller långt ifrån alla. Intressant nog avskaffade Saudiarabien, som ju anser sig vara ett fromt muslimskt land, för inte så länge sedan alla fysiska straff efter hård internationell kritik. Koranens hårda straff tillämpas alltså inte fullt ut inom den muslimska världen.

Det tycks mig därför som att även islam har mjuknat och anpassat sig till en modernare tid.

Det man frågar sig är varför då inte islam i Sverige kan förlika sig med att yttrandefriheten i vårt land inte gör några undantag för religiösa symboler. Koranen föreskriver dödsstraff, lemlästning eller landsförvisning som straff för hädelse, men ingen svensk imam har väl krävt att detta ska bli svensk lag?

Redan där finns en alltså en anpassning Koranens budskap, och man kan fråga sig varför budskapet inte kan anpassas ännu mer efter de juridiska realiteter som råder i Sverige?

Den gällande ordningen i vårt land är att vi skiljer mellan religion och politik. Det har inte alltid varit så i vår historia, men är så. Min bedömning är att Sverige därmed inte kommer att införa något särskilt lagligt skydd för Koranen och andra heliga skrifter. Det kommer helt enkelt inte att komma någon sådan lag. Klokare är därför om de som till skillnad från mig verkligen är skriftlärda inom islam tänkte igenom vad som är en rimlig uttolkning av islam för Sverige år 2023. 

Religion, Säkerhetspolitik, Utrikespolitik

Återinförda hädelselagar i Sverige löser inte problemet

UNT 2023-07-19

Att Sverige utsätts för kritik inom den muslimska världen för att våra myndigheter inte ingriper mot demonstranter som bränner Koraner är givetvis ett problem, eftersom det riskerar att skada våra handelsrelationer med dessa länder samt att det kan öka risken för terrorattentat på svensk mark, eller attentat riktade mot svenska ambassader.

Åtgärder behöver därför vidtas för att dämpa kritikstormen, men det bör göras på den internationella arenan och inte genom att inskränka den svenska yttrandefriheten genom att införa hädelselagar.

Det vi upplever nu är inte första gången olika aktörer inom den muslimska världen är upprörda över vad de uppfattar som skamfyllda angrepp på sin religion. 2005 uppstod ett omfattande gräl på grund av karikatyrerna av islams profet Muhammed som publicerades i danska Jyllandsposten. 2007 kom denna händelse att följas upp med kontroversen omkring konstnären Lars Vilks teckning av Muhammed som rondellhund.

Den franska tidningen Charlie Hebdo hade i sin tur också brukat avbilda profeten i olika karikatyrer, vilket inte uppskattades. 2015 utsattes därför tidningen för ett terrorattentat där flera av redaktionens medlemmar mördades.

Frankrike drabbades på nytt av ett terrorattentat 2020 när läraren Samuel Paty mördades på grund av att han i sin undervisning om yttrandefrihet hade visat bilder från Charlie Hebdo.

Men det mest kända av alla fall där det kommit till konflikt mellan västerlandets ideal om yttrandefrihet och vissa muslimers uppfattning om vad som är tillåtet att säga om islam är författaren Salman Rushdie som 1988 publicerade boken Satansverserna, och för detta fick en stående dödsdom utfärdad mot sig av Iran. Efter att ha undkommit döden i mer än tre decennier utsattes Rushdie ändå till sist för ett attentat så sent som förra året i USA. Han överlevde med förlorade synen på ena ögat.

Alla dessa fall är olika till sin karaktär men visar sammantaget hur problemet ser ut. Kontroverser omkring islam uppstår mer eller mindre slumpvis och i olika länder vid olika tillfällen.

Att återinföra hädelselagar i just Sverige löser därför inte problemet. Vi vet inte när och av vilken anledning nästa gräl ska uppstå. Rushide brände ju ingen bok utan skrev en. Jyllands-Posten tänkte sig att karikatyrer av Muhammed skulle vara mer underhållande än kränkande. Läraren Paty ville endast undervisa sina elever om yttrandefrihet. Ingen kunde förutsäga att just dessa fall skulle anses som kontroversiella. En hädelselag kommer därför inte att kunna fånga in de händelser som anses som kränkande mot islam. 

Det bör också påpekas att en hädelselag förmodligen inte heller kommer att kunna implementeras av polisen på ett effektivt sätt.

Ett talande exempel är de fredsdemonstranter i Ryssland som framträdde med tomma plakat. Plakaten sakndade text eftersom det är förbjudet att kritisera ryska armén. Ändå greps demonstranterna av polisen eftersom det tomma budskapet i sig var nog för att alla skulle förstå vad de ville ha sagt. Exemplet visar att kreativiteten ofta är större hos demonstranterna än hos lagstiftaren. Hur en hädelselag än formuleras kommer aktivister att hitta på ett sätt att kringgå den.

Istället för att inskränka den svenska yttrandefriheten bör Sverige agera på den internationella arenan för att få en global diskussion till stånd där vi från demokratiernas sida tydligt förklarar att yttrandefriheten är en omistlig del av vårt samhällsliv. Detta kan Sverige som ett litet land inte göra ensamt, men vi är medlemmar i EU och när medlemsstaterna talar med en röst brukar andra länder vilja lyssna.

Lämpligt är därför att vår regering tillsammans med våra Europaparlamentariker lyfter frågan i Europeiska rådet och i parlamentet. Vi vet inte i vilket land nästa kontrovers om islam kommer att uppstå, men medlemsstaterna bör kunna värna yttrandefriheten tillsammans bättre än om varje enskilt land som drabbas ska behöva införa hädelselagar.

Stefan Olsson (M), riksdagsledamot för Uppsala län, ledamot av utrikesutskottet

Norrköpings-Tidningar, Religion, Säkerhetspolitik

Sverige bör fortsätta att tillåta Koranbränningar

NT 2023-07-03

Frågan om Koranbränningar är inte en fråga bara för Sverige. Stormningen av den svenska ambassaden i Bagdad visar det. Det gör också de många reaktionerna från andra muslimska länder. Under fredagen kom fördömanden mot Sverige även från Jordanien, Marocko och Iran, rapporterar SVT.

Likadant var det i januari i år med anti-svenska protester i Indonesien och Pakistan.

Frågan handlar alltså om yttrandefriheten i världen i stort. Ska det vara otillåtet att bränna Koranen oavsett var man är på planeten? Även i sammanhang där det inte finns några muslimer? Ska det anses som hets mot folkgrupp även någon på Svalbard bränner en Koran?

Om Sverige ska vara det enda landet i världen som kämpar för yttrandefriheten i den här frågan kommer vi snart att ha genomusla relationer med alla muslimska länder. Sverige är ett litet land och det kostar andra därför också litet att utsätta oss för sanktioner.

Rimligt är därför att EU ställer upp på Sveriges sida och tydligt förklarar att det är acceptabelt i våra länder att bränna böcker som ett sätt att demonstrera, även om böckerna i sig är religiösa och därför ansedda som heliga.

Om alla EU-länderna tillsammans står upp för detta blir det svårare för de muslimska länderna att peka ut just Sverige som det enskilt mest anti-muslimska landet i världen.

Men tyvärr tycks det inte finnas en gemensam hållning inom EU. EU-kommissionen verkar ha hamnat på fel spår och kritiserade i vintras Sverige för de Koranbränningar vi har haft på senare tid. Yttrandefrihetslagarna ser också olika ut i medlemsstaterna. Exempelvis har Finland en lag om ”trosfrid” som gör att polisen kan stoppa Koranbränningar.

Vi behöver därför en rejäl diskussion inom EU hur vi ser på yttrandefriheten. Ska det finnas ett undantag för brännande av religiösa skrifter eller inte?

För min personliga del skulle jag aldrig någonsin ställa till med eldning av böcker som ett sätt att demonstrera. Bokbål förknippar jag med nazisternas Tyskland. (Jag lider även när jag hör hur kommunala bibliotek skickar utslitna böcker till förbränning.)

Ändå menar jag att bokbränning måste vara ett tillåtet sätt att protestera mot vad man nu vill protestera mot. Att bränna en bok skadar inte någon människa fysiskt utan kränker bara hennes känslor. Och att kränka andras känslor är tillåtet när man demonstrerar.

Det faktum att någon blir ovanligt upprörd, totalt ursinnig, närmast vanvettig, är inte ett skäl att förbjuda en demonstration.

Det finns gränser för yttrandefriheten men de handlar om att skydda människor från fysisk skada eller för att det annars blir omfattande ordningsstörningar. Exempelvis är det förbjudet att röja försvarshemligheter. Det är inte för att skydda överbefälhavarens persnliga känslor utan för att skydda hans planer för att försvara landet mot ett anfall. Inte heller är det tillåtet att demonstrera på motorvägen. Det är inte för att skydda bilförarnas ömma tår utan för att förhindra trafikkaos.

Sverige gör rätt som tillåter Koranbränningar som ett sätt att demonstrera mot islam. Det måste ju vara tillåtet att kritisera islam på samma sätt som man kritiserar andra religioner.

Sanningen är ju den att Koranbränningarna skulle upphöra i samma stund som muslimer i världen slutade bli upprörda. Den provokativa effekten skulle försvinna och provokatörerna tröttna.

Men Sverige kan inte stå ensamt i försvaret av yttrandefriheten i världen. Vi behöver hjälp av våra grannar.