Jag är född 1968. Det är 55 år sedan. Vad har hänt under min levnad? Stora politiska händelser har varit Sovjetkommunismens fall, 11-septemberattentatet och nu Rysslands krig i Ukraina. Jag fick också uppleva hur internet kom och förändrade nästan allt. När jag var ung slog man i telefonkatalogen om man behövde hitta ett telefonnummer. Varje dag publicerades TV-tablån i papperstidningen som alla läste.
Betyder det att jag har levt under en tid med stora förändringar? Nej, jag tror faktiskt att det är precis tvärtom, att jag fått leva i en tid med väldigt få förändringar.
För om man backar 55 år från 1968. Var hamnar man då? Då är vi vid 1913.
Vad hände mellan 1913 och 1968? Ja, herregud! Var ska man börja? Två världsomspännande krig, allmänna rösträttens införande, kvinnlig rösträtt, tre kejsardömens fall, monstruösa folkmord, elektrifiering av alla hem, rinnande vatten inomhus, bilar istället för hästar, flygplan, rymdraketer och månlandning, radio och teve, jazzmusik, popmusik, jeans, modernistisk arkitektur, inflyttning till städerna och tunnelbana i Stockholm.
Förändringarna under 1900-talets första del var ofantligt stora jämfört med tiden efter.
Vad var orsaken till detta och kommer något liknande hända igen? Min gissning, och det här vill jag verkligen kalla för en gissning, är att världen kommer att gå tillbaka till en mer oföränderlig tillvaro. Världen kommer att bli konservativ. Inte som en följd av att konservativa partier tar makten i alla världens länder utan för att det inte kommer att finnas någon bakomliggande kraft i samhället som trycker på för förändringar.
När jag blickar tillbaka på mänsklighetens historia i stort framstår industrialiseringen och inflyttningen till städerna som den stora underliggande drivkraften. Ofta beskrivs den processen som avslutad. Det sägs att den industriella revolutionen började i England på sent 1700-tal och sedan spreds över resten av Europa under 1800-talet. Sverige kom med ganska sent men hade sin industrialisering genomförd åtminstone till 1920-talet.
Jag har inga större invändningar mot den beskrivningen förutom att jag tror att efterdyningarna verkade mycket längre, ända in på 1970-talet, och kanske ännu en tid.
Jag ser det som en stor flodvåg som började sakta, kulminerade under första halvan av 1900-talet, och som sedan sakta ebbat ut.
En av anledningarn till att jag kommit att fundera mycket över detta är att jag min ålder till trots gillar att lyssna på den senaste popmusiken. Men det jag har noterat är att jag alltmer har kommit att tycka att den inte förnyar sig. Jag har fått svårt att skilja låtar skrivna under 2020-talet från dem som skrevs under 2010-talet. Samtidigt kan jag hur enkelt som helst skilja en låt från 1970-talet från en som är från 1980-talet.
Jag kan inte heller på människors klädstil se att den förändrats radikalt mellan decennierna. Jämför modet från 1913 med 1933 och modet från 2003 med modet från 2023. Det stora skiftet i klädstil skedde på 1960-talet när tonårskulturen gjorde entré. Men har något motsvarande större skifte skett sen dess?
När det gäller arkitektur inträdde ett större skifte när modernismen introducerades på 1920-talet och när den blommade ut under årtiondena efter andra världskriget. Men sedan dess har utvecklingen inom denna konstgren stannat av. Hus som byggs nu på 2020-talet är som oftast kopior på den stil som etablerades under 1960-talet.
Den enda större förändring jag hittar under mina decennier i livet är internet och den kultur som uppstått på nätet med sociala medier och inom dataspelsvärlden. Men i övrigt tycker jag att det mesta är sig likt på något vis om jag jämför med min barndom på 1970- och 1980-talen. Familjeliv och arbetsliv ser ungefär likadant ut.
Vi känner bara av de sista efterdyningarna av den stora vågen som industrialiseringen skapade. Urbaniseringen verkar förvisso inte vara helt avslutad ännu. Städerna växer fortfarande. Men det finns ingen stor drivkraft isom får människor att bryta upp från urgamla livsmönster, byta social miljö, och skapa nya musikstilar, nya klädstilar, nya seder.
Det är detta som får mig att tro att samhället sakta är på väg att konserveras, att vi går mot en tid med allt färre förändringar. Vår kultur och våra sociala livsmönster kommer att vara ungefär som de är nu.