Europa måste bli en stormakt

NWT 2025-11-29

Vad som ska hända i fredsförhandlingarna om Ukraina är högst oklart. Den amerikanska 28-punktsplanen verkar ha hamnat i papperskorgen — där den hör hemma — men den bekräftar ändå att Europa nu måste kliva fram på världsscenen. USA kommer alltjämt att vara den största aktören och det finns ingen anledning att försöka ändra på det, men USA vill inte ta samma ansvar för Europas säkerhet längre.

Man kan vara besviken på USA när det visar sig att de kan tänka sig nästan vilka eftergifter till Ryssland som helst, men det lönar sig föga att klaga eftersom vi i Europa ändå inte kan kräva att få sitta med vid förhandlingsbordet. Vi har själva valt att underordna oss amerikanskt ledarskap. Vi har varit bortskämda och blir behandlade därefter.

Men i framtiden bör vi inte ha det så eftersom vår säkerhet då helt hamnar i händerna på den amerikanske presidenten. Idag är det Donald Trump som är president. Imorgon kommer någon annan, och det finns ingen garanti för att han eller hon skulle vara bättre.

I framtiden kommer vi i Europa därför att behöva träda fram som något av en stormakt i sig. Jag menar då Europa och inte EU för vi behöver ha Storbritannien med oss. Vi behöver göra detta för att kunna fylla det tomrum USA lämnar efter sig och för att bli en respekterad partner till USA. 

Vad mer konkret behöver vi i så fall göra? Här är en kort skiss:

Först och främst måste alla länder rusta upp. Det går inte att vara en global stormakt utan kraftfulla militära resurser. Vi behöver tillsammans komma upp i ungefär samma nivå som USA.

En global stormakt måste kunna projicera militär makt utanför sitt eget territorium, och därför måste vi likt USA ha egna hangarfartyg och atomubåtar. Vi har inte det idag och det är därför som USA måste hjälpa till och säkra den civila sjöfarten i Röda havet. Den farleden är viktigare för oss än för USA men vi klarar inte av att försvara den.

En försvarsmakt måste också ha tillgång till materiel och ammunition. Försörjningen får inte hänga på andra länders goda vilja. Idag importerar vi mycket från USA och USA är ett välvilligt inställt land, men har också lagt restriktionier på vapen som de har exporterat. Ukraina fick långräckviddiga missiler av USA men fick inte använda dem in på ryskt territorium. Europa måste därför se till att vi är självförsörjande när det gäller krigsmateriel och ammunition.

Vidare bör Europa ha en gemensam internationell underrättelsetjänst liknande amerikanska CIA, eller åtminstone ett underrättelsesamarbete länderna emellan som gör att vi har tillgång till information från alla världens hörn. I dagsläget fungerar CIA som hela den demokratiska världens gemensamma underrättelsetjänst, och amerikanerna har varit generösa med att dela med sig. Men om USA plötsligt en dag inte vill hjälpa till längre behöver vi en egen europeisk förmåga. 

Därtill bör Europas länder etablera ett eget säkerhetspolitiskt samarbete med demokratierna i Stilla havet. Japan, Sydkorea, Taiwan, Australien och Nya Zeeland är våra vänner och vi bör ha ett organiserat samarbete med dem. Om några av dessa länder får problem med diktaturerna i området och ber om hjälp ska det vara lika naturligt att höra med oss i Europa som med USA. Idag är USA den yttersta garanten för alla dessa länder också, och det är inget fel i det egentligen, men visar återigen att USA tvingas bära en tyngre börda än alla andra.

Utöver detta skulle Europa kunna agera allt mer som en enad aktör på alla världspolitiska arenor med en större kraft än idag. Vi skulle tillsammans med betydligt mer kraft kräva att den som vill handla med oss, vilket är attraktivt för alla på grund av den mycket stora marknaden, måste respektera den internationella rättsordningen. Vill man handla med aggressiva krigförande länder som Ryssland bör det sägas att man inte kommer att kunna handla med oss. 

Detta är nu bara en skiss, men det visar vad Europa behöver göra om vi ska komma upp i nivå med USA som global stormakt. Det handlar inte heller om att vi ska konkurrera ut USA eller ersätta Nato med eget europeiskt försvar, utan endast att vi ska bli mer jämbördigt och mer respekterat. Försvaret av Europa kan inte stå och falla med humöret på den som för tillfället är president i USA.

Vad alla moderater bör känna till

NT 2025-11-24

SOM-institutet vid Göteborgs universitet har en panel för opinionsmätningar som bara består av aktiva politiker. Jag är med i den och fick det senaste resultatet skickat till mig. 

En fråga som panelen ombeds svara på är om den håller med om påståendet: ”Minska den offentliga sektorn”. Här sticker ett parti ut. Bland Moderaterna är det 49 procent som håller med. Inget annat parti får lika höga siffror. Närmst kommer Sverigedemokraterna med 29 procent. Bland Socialdemokraterna är det bara två procent som håller med och en enda procent hos Vänsterpartiet.

Moderaterna är alltså det parti som mest av alla vill minska den offentliga sektorn. Detta behöver man alltså ej tvivla på. Men vad är egentligen förklaring till att vi tänker så? De flesta moderater är ganska dåliga på att förklara sin ideologi, och därför kommer här en liten hjälp att förstå.

Grundtanken är att samhället blir friare och starkare ju mer man kan organisera tillsammans – spontant – utan statens inblandning.

Vad är bäst? Ett organisationsliv med idrott, körsång, byalag, fotografi, dans, hembygd som står helt fritt från stat eller kommun, som får sina ekonomiska bidrag genom människor som betalar av fri vilja, eller ett organisationsliv som alltid måste ansöka om stöd hos kommunen eller staten, och anpassa sig till deras krav?

Vad är bäst? Ett kulturliv som helt och hållet bygger på att den som känner för det spelar in en film, spelar in en podd, trycker en tidning, sätter upp en teaterpjäs eller har en utställning för sina bilder och söker finansiering för det på egen hand, eller ett kulturliv som bygger på att stat och kommun sätter upp regler för vad som får finaniseras? Vad är bäst? Att staten håller ett armlängds avstånd till konsten eller inte styr konsten alls, inte ens på armlängds avstånd?

Vad är bäst? En flora av medier – text, ljud, bild – av alla sorter: ekonomi, kultur, sport, vetenskap, politik och mycket mer som ingen annan bestämmer innehållet i än utgivaren, eller en flora av medier som alla får sin näring av en enda finansiär som är staten?

Vad är bäst?  Ett system som bygger på att en gammal människa själv väljer var hon vill bo, själv väljer vem som ska komma hem till henne och hjälpa henne med städning eller personlig hygien, eller ett system där kommunen bestämmer allt?

Vad är bäst? Ett socialförsäkringssystem (pension, sjukkassa, föräldraförsäkring) som bygger på att man betalar in försäkringspremier och får ersättning när man behöver det, enligt lagstadgade kontrakt som ingen kan smita undan ifrån, eller ett ”politiskt” kontrakt där man inte vet vilka villkoren är? Tänk en situation där pensionen regleras genom att väljarna måste kräva reformer i allmänna val eller en situation där man kan gå till en tingsrätt och kräva utbetalning i enlighet med vad försäkringskontraktet säger. Det finns lagar för hur försäkringar ska betalas ut, men bara för privata försäkringar som hemförsäkringar och bilförsäkringar. Det finns inga lagar som förbjuder staten att ändra din sjukförsäkring vilken sekund som helst.

Denna vision av det fria och livskraftiga samhället ska inte ses som en detaljerad plan som måste implementeras i alla delar. Det är inte en manual som måste följas i detalj utan ska ses som en kompassinriktning. Om man kan välja lösningar på samhällsproblem som inte involverar staten eller kommunen bör man göra det.

Det här betyder inte heller att vi vill avveckla staten helt och hållet eller nedmontera välfärdsstaten, som det felaktigt brukar sägas av våra politiska motståndare. Vi har inget emot en stark och effektiv stat, som skyddar medborgarna inte bara mot krig och kriminalitet utan även mot sjukdom och fattigdom. Men vi strävar efter att hålla tillbaka statens inblanding i människors liv.

Men visst får just Moderaterna 50 år av eget maktinnehav så kommer samhället att se rätt annorlunda ut jämfört med idag, det kan man nog tänka sig, men inte dramatiskt annorlunda heller. Vi är inga revolutionärer.

Den amerikanska fredsplanen kunde varit skriven av Ryssland

Svensk Tidskrift 2025-11-21

Donald Trumps fredsplan för Gaza tyckte jag var riktigt begåvad. Den var uppenbart utarbetat av proffs. 28-punktsplanen för Ukraina är emellertid dess raka motsats. En dikeskörning. Inte nog med att den går med på alla ryska krav. Den inkluderar dessutom texter som verkar vara direkta avskrifter av ryska propagandablad.

En snabbgenomgång av punkterna visar på osannolika amatörmässiga misstag. Här är de värsta exemplen:

Punkt 3: ”Det förväntas att Ryssland inte ska invadera grannländer och att Nato inte ska expandera ytterligare.”

Punkten bekräftar Rysslands felaktiga idé om att Nato expanderar av sig självt. Men alliansen består ju av självständiga stater som alla har ansökt om att få gå med. De flesta har gjort det för att skydda sig just mot det aggressiva Ryssland, före detta Sovjetunionen.

Därtill undrar man varför ett fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina ska reglera förhållanden som gäller hela Nato? Om Nato inte ska få expandera, betyder det att Irland inte ska kunna gå med? Det hela är mycket förvirrande. 

Punkt 4: ”En dialog ska hållas mellan Ryssland och Nato, under medling av USA, för att lösa alla säkerhetsfrågor och skapa förutsättningar för avspänning för att säkerställa global säkerhet och öka möjligheterna till samarbete och framtida ekonomisk utveckling.”

Också detta är förvirrande. Hur ska USA kunna medla mellan Ryssland och Nato? USA är ju medlem i Nato, och dess ledande land. Sak USA medla mellan sig självt och Ryssland?

Punkt 5: ”Ukraina kommer att få tillförlitliga säkerhetsgarantier.”

I flera månader har det förts diskussioner om hur en sådan säkerhetsgaranti ska se ut, men i följande punkter i det föreslagna avtalet tas alla sådana garantier bort: Nato får inte ha trupper stationerade i Ukraina. Europeiska stridsflygplan får bara placeras i Polen, och sjukast av allt: Ukraina måste minska storleken på sin armé.

Punkt 6: ”Storleken på Ukrainas väpnade styrkor ska begränsas till 600 000 personer”. Den ukrainska armén är idag på 900 000 man.

Givetvis ska Ukraina också förbjudas att gå med i Nato, något som Ryssland krävt länge, men Nato ska också skriva om sina stadgar!

Punkt 7: ”Ukraina går med på att skriva in i sin konstitution att landet inte ska gå med i Nato, och Nato går med på att ta in en bestämmelse i sina stadgar som säger att Ukraina inte ska antas i framtiden.”

Dessa formuleringar visar på en häpnadsväckande okunnighet från den amerikanska sidan. För att skriva om Natos stadgar krävs ju enighet inom alliansen och varför ska Sverige och andra länder som är Ukrainas största supportar gå med på det?

Jag förstår att man i Ryssland tror att USA styr Nato helt självt, men fullt så enkelt är det inte. Nato består av 32 länder och USA har inte mandat att sälja ut grundvalarna för Nato hur som helst.

Idén att Ukraina måste skriva in i sin författning att inte gå med i Nato känns igen från de krav som Sovjetunionen ställde på Finland och Österrike efter andra världskriget. Det här är en kopia av det.

Men som om inte alla dessa haverier vore nog finns det även delar i planen som är direkt hämtade från den ryska mytbildningen om krigets orsaker.

Punkt 20c: ”All nazistisk ideologi och verksamhet måste avvisas och förbjudas.”

När Ryssland invaderade Ukraina i februari 2022 vräkte man ur sig dumheter om att Ukraina styrs av nazister och att landet behövde genomgå en avnazifiering. Allt detta har alltid bara varit trams som inte ens ryssarna själva tror på.

Nu har den ryska sidan lyckats få in detta i förslaget till fredsavtal och lögnen ska förvandlas till sanning. Tankarna går till George Orwells roman 1984 där lögnen är det främsa politiska medlet. Men här är det inte längre en saga utan här förväntar sig Ryssland och USA att vi verkligen ska ljuga på riktigt.

Slutligen, och det kanske är detta som är det mest amatörmässiga av allt. Ryssland verkar ha fått igenom sitt krav på att få ta över hela Luhansk och Donetsk och inte bara de delar de redan ockuperar. 

Erfarna diplomater som har förhandlat med Ryssland har flera gånger påpekat att den ryska förhandlingstaktiken går ut på att lägga fram överdrivna och maximalistiska förhandlingsbud och kompromissa först efter stor dramatik och upprörda scener. 

Tanken från Ryssland sida har förmodligen aldrig varit att verkligen få ta över helta Luhansk och Donetsk utan bara att kräva detta initialt i en förhandling. Men 28-punktsplanen går med på att Ryssland får igenom sitt öppningsbud!

Något säger mig att den ryska sida grämer sig över att den inte krävde ännu mer när den andra sidan förhandlar som blåbär.

Nej, jag vet egentligen inte vad man ska säga om den här planen. Det är små mycket mer än att bara ett krav på en ukrainsk kapitulation. Den är ett intellektuellt haveri. Stora delar av planen handlar om Nato. Den ska reglera förhållanden inom Nato, som om det Nato var en part i kriget. Den tar inte heller upp ett enda av de krav Ukraina har gentemot Ryssland. Ryssland har begått ett stort antal krigsbrott. Ryssland har kidnappat barn och fört bort dem. Är detta ingenting som USA har funderat över behöver förhandlas om?

Planen är som sagt ett haveri, en dikeskörning av osannolika mått. Vad gör vi nu? Låtsas som att den aldrig lades fram? Det är mycket möjligt att det är den bästa vägen att gå för när amerikanska folket får upp ögonen för vad den här planen säger kommer den nog skämmas lite. Den kan inte vara ett uttryck för amerikanska folkets verkliga vilja. Jag tror inte det.

Somaliadokumenten

Med anledning av nyhetsrapporteringen omkring regeringens arbete med att få Somalia att ta tillbaka medborgare som är dömda för brott i Sverige publiceras här de dokument som visar hur pengarna har använts.

Det rör sig om 60 miljoner kronor som utbetalats till UNDP (United Nations Developments Progamme) och 40 miljoner kronor till Världsbanken.

Sverige har sedan många årtionden etablerade samarbeten med UNDP och Världsbanken. Sverige är trots att vi är ett litet land en av UNDP:s främsta donatorer och samarbetar med denna organisation i många länder.

Här finns relevanta dokument rörande Sverige och UNDP för nedladdning:

Beslut om insats
Avtal
Projektbilaga

Här finns relevanta dokument rörande Världsbanken för nedladdning:

Beslut om ändrad insats
Ändring av avtal

Dokumenten är allmänna handlingar och kan beställas från Sida.

Sverige har inget avtal med Somalia om att betala pengar direkt till somaliska regeringen som felaktigt har påståtts. Alla biståndsmedel kanaliseras genom biståndsorganisationer som Sverige sedan länge har stående samarbeten med.

Stefan Olsson (M), riksdagsledamot och ledamot i utrikesutskottet