Nya Wermlands-Tidningen

Förändringen förändras

NWT 2023-07-01

Jag är född 1968. Det är 55 år sedan. Vad har hänt under min levnad? Stora politiska händelser har varit Sovjetkommunismens fall, 11-septemberattentatet och nu Rysslands krig i Ukraina. Jag fick också uppleva hur internet kom och förändrade nästan allt. När jag var ung slog man i telefonkatalogen om man behövde hitta ett telefonnummer. Varje dag publicerades TV-tablån i papperstidningen som alla läste. 

Betyder det att jag har levt under en tid med stora förändringar? Nej, jag tror faktiskt att det är precis tvärtom, att jag fått leva i en tid med väldigt få förändringar.

För om man backar 55 år från 1968. Var hamnar man då? Då är vi vid 1913.

Vad hände mellan 1913 och 1968? Ja, herregud! Var ska man börja? Två världsomspännande krig, allmänna rösträttens införande, kvinnlig rösträtt, tre kejsardömens fall, monstruösa folkmord, elektrifiering av alla hem, rinnande vatten inomhus, bilar istället för hästar, flygplan, rymdraketer och månlandning, radio och teve, jazzmusik, popmusik, jeans, modernistisk arkitektur, inflyttning till städerna och tunnelbana i Stockholm.

Förändringarna under 1900-talets första del var ofantligt stora jämfört med tiden efter. 

Vad var orsaken till detta och kommer något liknande hända igen? Min gissning, och det här vill jag verkligen kalla för en gissning, är att världen kommer att gå tillbaka till en mer oföränderlig tillvaro. Världen kommer att bli konservativ. Inte som en följd av att konservativa partier tar makten i alla världens länder utan för att det inte kommer att finnas någon bakomliggande kraft i samhället som trycker på för förändringar.

När jag blickar tillbaka på mänsklighetens historia i stort framstår industrialiseringen och inflyttningen till städerna som den stora underliggande drivkraften. Ofta beskrivs den processen som avslutad. Det sägs att den industriella revolutionen började i England på sent 1700-tal och sedan spreds över resten av Europa under 1800-talet. Sverige kom med ganska sent men hade sin industrialisering genomförd åtminstone till 1920-talet.

Jag har inga större invändningar mot den beskrivningen förutom att jag tror att efterdyningarna verkade mycket längre, ända in på 1970-talet, och kanske ännu en tid.

Jag ser det som en stor flodvåg som började sakta, kulminerade under första halvan av 1900-talet, och som sedan sakta ebbat ut.

En av anledningarn till att jag kommit att fundera mycket över detta är att jag min ålder till trots gillar att lyssna på den senaste popmusiken. Men det jag har noterat är att jag alltmer har kommit att tycka att den inte förnyar sig. Jag har fått svårt att skilja låtar skrivna under 2020-talet från dem som skrevs under 2010-talet. Samtidigt kan jag hur enkelt som helst skilja en låt från 1970-talet från en som är från 1980-talet. 

Jag kan inte heller på människors klädstil se att den förändrats radikalt mellan decennierna. Jämför modet från 1913 med 1933 och modet från 2003 med modet från 2023. Det stora skiftet i klädstil skedde på 1960-talet när tonårskulturen gjorde entré. Men har något motsvarande större skifte skett sen dess?

När det gäller arkitektur inträdde ett större skifte när modernismen introducerades på 1920-talet och när den blommade ut under årtiondena efter andra världskriget. Men sedan dess har utvecklingen inom denna konstgren stannat av. Hus som byggs nu på 2020-talet är som oftast kopior på den stil som etablerades under 1960-talet.

Den enda större förändring jag hittar under mina decennier i livet är internet och den kultur som uppstått på nätet med sociala medier och inom dataspelsvärlden. Men i övrigt tycker jag att det mesta är sig likt på något vis om jag jämför med min barndom på 1970- och 1980-talen. Familjeliv och arbetsliv ser ungefär likadant ut.

Vi känner bara av de sista efterdyningarna av den stora vågen som industrialiseringen skapade. Urbaniseringen verkar förvisso inte vara helt avslutad ännu. Städerna växer fortfarande. Men det finns ingen stor drivkraft isom får människor att bryta upp från urgamla livsmönster, byta social miljö, och skapa nya musikstilar, nya klädstilar, nya seder. 

Det är detta som får mig att tro att samhället sakta är på väg att konserveras, att vi går mot en tid med allt färre förändringar. Vår kultur och våra sociala livsmönster kommer att vara ungefär som de är nu.

Försvarspolitik, Nya Wermlands-Tidningen, Säkerhetspolitik, Utrikespolitik

Ska svensk trupp försvara Taiwan?

NWT 2023-05-20

Bör Sverige vara berett att skicka trupp till Taiwans försvar?

Jag tror det är ytterst få som har ställt sig den frågan i Sverige, men allt fler gör det.

Jag har nyligen varit på den årliga Lennart Meri-konferensen i Tallinn, som kan sägas vara Nordeuropas främsta säkerhetspolitiska konferens. Den samlar experter från hela världen, men särskilt dem med intresse för försvaret av Nordeuropa.

Det är estniska staten som står bakom konferensen och skälet här till är ej svårt att förstå. Esterna vet att de hade blivit uppätna till frukost av den aggressiva regimen i Moskva om det inte hade varit för att man har skaffat sig många vänner i väst.

Konferensens huvudtema var självklart kriget i Ukraina, men något som alla talade om både på scen och i fikapauserna var situationen borta i Stilla havet. 

Under det år som har gått med Rysslands storskaliga invasion av Ukraina har de flesta återigen kunnat konstatera att det är USA som är ledaren för försvaret av Europa. Och USA är även ledaren för försvaret av demokratierna på andra sidan jordklotet. Det finns ingen motsvarighet till Nato för Stilla havet, men demokratierna, USA, Kanada, Japan, Sydkorea, Nya Zeeland, Australien och Taiwan, håller ihop.

Om då USA behöver hjälp med att förstärka försvaret av Taiwan är det måhända rimligt att vi hjälper till för vi vill ju att USA ska hjälpa oss i Europa.

Jag förstår om många tycker att denna slutsats känns främmande. För Sverige har genom sin 200-åriga alliansfrihet mest fokuserat på sig självt. Vår säkerhetspolitik har varit att undvika krig genom att inte ha med andra länder att göra. Men nu ska vi göra tvärtom, vara med i världens största försvarsallians, där vi förväntas engagera oss i vad som inte bara är bäst för oss utan för alla.

De flesta säkerhetspolitiska bedömare räknar med att Kina kommer att ersätta Ryssland som den främste utmanaren av den internationella rättsordningen. Ryssland kommer att förtvina långsamt på grund av det misslyckade kriget i Ukraina. Landet kommer att vara kvar som kärnvapenmakt, men kommer knappast tillbaka som global spelare igen.

Kina kontrolleras alltjämt av kinesiska kommunistpartiet och sedan länge är det fria Taiwan en nagel i ögat på regimen i Peking. Det finns bara ”ett Kina” säger man och vi kan utgå ifrån att Folkrepubliken för länge sedan hade försökt sig på att erövra ön om det inte hade varit för närvaron av amerikanska flottan.

Nästa stora globala dragkamp kommer därför att stå i Stilla havet. Ett nytt kallt krig kan vara under uppsegling och USA kommer att behöva vara mer engagerat i den konflikten än försvaret av Europa.

Varför kan då inte vi i Europa ansvara för vårt eget försvar? Det är det många som frågar sig, men det är för att vi alltjämt är för splittrade. 

EU kan sägas ledas av Tyskland med Frankrike som främsta partner, men bara när det gäller ekonomi och handel. De europeiska stater som levde under det sovjetiska oket har alltid vetat att det är USA med sina styrkor och kärnvapen som utgör den yttersta garantin för friheten. De baltiska staterna, Polen, Tjeckien med flera följer USA, men inte Tyskland eller Frankrike. 

Häromveckan var franske presidenten Emmanuel Macron på besök i Kina. På väg hem lyckades han i en tidningsintervju förklara att han tyckte att det var på tiden att Europa självt tog ledningen för sitt försvar utan USA:s hjälp. Vad menade han med det! undrade många. Ska han själv och Frankrike leda försvaret? Aldrig i livet!

Storbritannien är det enda europeiska land som skulle kunna ta på sig en sådan ledarroll. Storbritannien var ju ledande västeuropeiska land i kampen mot Nazityskland.

Jag tror därför att många länder mycket väl skulle kunna tänka sig att följa Storbritannien i händelse av skarp militär konflikt, det vill säga brinnande krig. Men de flesta internationella maktkamper utkämpas på den politiska arenan. Här är EU det forum i vilket majoriteten av Europas länder samlas för att skapa sin gemensamma utrikespolitik. Storbritannien har olyckligtvis utträtt ur EU och har därför inte längre tillträde till de rum där dessa beslut fattas.

Till sist blir det bara USA kvar som kan leda försvaret av Europa, och hur ställer vi oss den dagen ledaren ber oss hjälpa till i försvaret av Taiwan? Det är något att fundera över när man tar sig en kopp kaffe på lördagförmiddagen.

Norrköpings-Tidningar

Systembolaget bör förberedas för monopolets avveckling

NT 2023-05-06

Härom veckan köpte jag två flaskor ukrainsk vodka på nätet. Efter debatten som var omkring svenska varumärket Absoluts närvaro i Ryssland tänkte jag mig att en bra stödinsats till Ukraina skulle vara att köpa ukrainsk vodka istället. Systembolaget har tyvärr inga ukrainska märken men en onlinebutik visade sig vara mycket välsorterad. Efter en dryg vecka hämtade jag ut paketet på ICA.

Det är idag lika lätt att köpa alkohol på nätet som det är att köpa en ny pyjamas från Zalando. Man klickar sig fram och sedan är det klart. Det skedde ingen kontroll av min identitet och därmed inte heller av min ålder vare sig när jag beställde varorna eller när jag hämtade ut dem.

I regeringskansliet pågår just nu ett arbete för att ta fram lagstiftning för att möjliggöra gårdsförsäljning, det vill säga att en lokal producent av alkohol ska kunna sälja sina produkter direkt till kunderna och inte behöva ta omvägen via Systembolaget. Arbetet har dragit ut på tiden eftersom det har visat sig svårt att få den nya lagstiftningen att fungera i samklang med EU-rätten. Risken finns att Sverige kan bli stämt i EU-domstolen, varvid Sveriges undantagsregler för Systembolagets monopol hotas.

I debatten har Socialdemokraterna därför gått ut och med kraft begärt att Sverige ska inhämta ett förhandsbesked från domstolen. För om gårdsförsäljning inte går att kombinera med monopolet kommer Socialdemokraterna att säga nej till en lagändring.

När jag hörde om utspelet drabbades jag av en känsla av deja vu. Har jag inte upplevt något liknande förut?

Jovisst har jag det. Kommer ni ihåg hur det gick till när de andra statliga monopolen gick i graven? Det sades vara omöjligt att ha fri telefoni, fri radio och teve och en fri apoteksmarknad. Men det var ändå så det blev. Svenska folket ville inte ha monopolen kvar.

Det vi ser nu är ett parallellfall. Nya inköpsvanor gör att folk handlar alkohol på nätet eller åker till Danmark och Tyskland. Det mesta talar för att en majoritet av befolkningen också vill ha gårdsförsäljning. Systembolagets monopolställning vittrar sönder av sig självt.

Jag tror därför att alla som nu kämpar för Systembolagets överlevnad bör planera för en ordnad avveckling av företagets monopol. Det är bara monopolställningen som EU kan komma att ha synpunkter på, inte Systembolaget som företag i sig.

För egen del bryr jag mig inte om vad som händer med Systembolaget eftersom jag tror att det kan gå att få ett system med licensierade butiker att fungera lika bra. Men många som försvarar Systembolaget menar att företaget är unikt när det gäller sitt sortiment, särskilt när det gäller viner. Om det därför är viktigt att bevara Systembolaget som en omtyckt vinbutik kan det vara klokt att försöka bevara företaget men inte nödvändigtvis monopolet.

Systembolaget skapades aldrig för att tillhandahålla ett rikt sortiment utan för att stoppa superiet. Det gamla Sverige var inte ett land där man drack exklusiva viner utan renat brännvin.

Sedan dess har mycket vatten flutit under broarna. Vi dricker mer återhållsamt idag och på ett annat sätt. Faktum är att även ungdomarna, som vanligtvis står för det mesta av drickandet, också har förfinats i sina vanor. När jag frågar runt bland studenter i min hemstad vad som dricks svarar de: gin och tonic, vodka och Red Bull eller öl. Att halsa blanksprit direkt ur flaskan är det ingen som gör.

Inrikespolitik, Norrköpings-Tidningar

EN AFFÄRSUPPGÖRELSE SNARARE ÄN ETT ÄKTENSKAP

Norrköpings Tidningar 2023-04-10

Något som många moderater går och funderar över för tillfället är hur man ska vinna tillbaka de väljare som egentligen hade velat rösta på partiet men valde Socialdemokraterna istället på grund av samarbetet med Sverigedemokraterna. 

Moderaternas nyligen offentliggjorda valanalys kan konstatera att ett av de främsta skälen till varför tidigare M-väljare gick över till S var för att S tydligt meddelade att partiet aldrig kommer att samarbeta med SD. Den socialdemokratiska strategin att beskriva SD som ett demokratiskt icke rumsrent parti fungerade. Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten men gick framåt i antalet mandat i riksdagen.

Så vad bör då Moderaterna göra för att vinna väljarna tillbaka? Bryta samarbetet med SD?

På kort sikt är det självklara svaret att samarbetet ska fortsätta. Det finns ett avtal mellan regeringspartierna och Sverigedmokraterna – Tidöavtalet – och avtal håller man.

Men vilken ska strategin vara inför nästa val och valet efter det? Ska dagens samarbete permanentas?

Som jag ser det bör frågan hållas öppen, och med det menar jag att samarbetet med SD helt och hållet ska bedömas utifrån hur Moderaterna själva ser på sin möjlighet att förverkliga sin politik. Blir det mer moderat politik med SD än utan i så fall är det rimligt att fortsätta. Annars inte.

I Sverige är vi inte vana vid att se överenskommelser mellan partier som rena transaktioner. Vi har en tendens att tolka de avtal som ingås för att skapa ett regeringsunderlag som en form av ett livslångt äktenskapslöfte.

Att vi gör så beror på att gamla Alliansen, det vill säga Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centern, var tvungen att samarbeta väldigt nära varandra för att kunna besegra Socialdemokraterna. Alliansen som begrepp skapades inför valet 2006 och det var just för att en gång för alla övertyga väljarna om att man verkligen hade ett lag som skulle kunna styra landet lika bra som S.

Det är inte så samarbetsavtal i andra länder uppfattas. Just nu pågår regeringsförhandlingar i Finland och vi vet inte hur de kommer att sluta. Samlingspartiet som blev riksdagens största parti är det som förväntas sy ihop en koalition, men om det blir tillsammans med Socialdemokraterna eller Sannfinländerna vet vi inte. Sannolikt kommer ett par av de små partierna också att ingå. 

Moderaterna måste komma ihåg att det också finns många väljare som valde att rösta på partiet just på grund av SD-samarbetet. Vi har sannolikt lika många väljare, kanske till och med fler, som skulle lämna vårt parti om vi deklarerade att vi aldrig mer ska samarbeta med SD. Se hur Centern förlorade stort på landsbygden på grund av sin aversion mot SD.

Jag tror också att de väljare som i höstas straffade M för samarbetet med SD så småningom kommer att vänja sig vid att SD är en del av svensk politik och kommer att vara så under lång tid framöver.

Även om man ogillar Sverigdemokraterna är detta parti den demokratisk legitima företrädaren för en femtdel av väljarkåren. Denna femtedel av befolkningen består inte av utomjordingar utan är våra grannar, vänner och släktingar.

Det som är det stora felet med Sverigedemokraterna är dess ursprung. Partiet grundades på 1980-talet av dem som drev den rasistiska rörelsen Bevara Sverige Svenskt, BSS. Den delen av partiets historia kan aldrig tvättas bort.

Men anammar vi ett finländskt förhållningssätt till Tidöavtalet, och vad som kan komma efter nästa val, hamnar saken i ett annat läge. Det är då inte att se som ett evighetskontrakt, inget äktenskap, utan en affärsuppgörelse som gäller så länge dealen resulterar i moderat politik. Det bör då både kunna förlängas eller avslutas helt utan anklagelser som svek och förräderi. Jag tror att sådan mer finländsk syn på det parlamentariska livet skulle fungera även i Sverige.

Nya Wermlands-Tidningen

Fara i hur vi använder AI-tekniken

NWT 2023-04-08

Kommer vi att få problem med den nya AI-tekniken som nu utvecklas i snabb takt? Otvivelaktligen, men inte på grund av tekniken utan vad människor kommer att göra med den. Människor har en fantastisk förmåga att först göra geniala uppfinningar för att direkt därefter använda dem i destruktiva syften.

Likt många andra har jag lekt med de nya AI-robotarna. En av dem, Midjourney, är makalöst bra på att rita bilder. Jag själv har ingen förmåga att teckna eller måla. Därför var det otroligt spännande att utforska detta nya verktyg. 

En av de saker jag roade mig med var att ta fram bilder på byggnader. Eftersom jag har en hatkärlek till brutalistisk arkitektur tänkte jag att jag skulle be roboten rita något stort och hemskt. Jag skrev därför som beställning: ”nasty evil inhuman brutalist building”.

Men överraskande nog sa roboten nej till det. Varför? Det visade sig att den inte vill rita bilder som är ”nasty”. 

Skälet härtill är lätt att förstå för ordet betyder inte bara otäck utan även snuskig, och då förstår ni varför det är blockat. Midjourney kan rita allt men vägrar rita pornografi.

Det är mycket förståndigt av skaparna av roboten att redan från början blockera vissa teman. Jag försökte även få roboten att gestalta Stockholms blodbad, men ordet ”bloodbath” är inte heller tillåtet att använda. Den vill inte heller avbilda islams profet Muhammed.

Men den teknik som företaget bakom Midjourney nu tar fram kommer så småningom att hamna i händerna på mindre nogräknade personer. Jag tror tyvärr att förr eller senare, någonstans långt bort på internet, kommer det att finnas en AI-robot som ritar barnpornografi på beställning.

Vi har redan en lag som förbjuder även tecknad barnpornografi. Så långt har vi ett skydd på plats. Frågan är snarare hur vi ska få stopp på produktionen, för pedofilerna verkar inte bry sig om vad som står i lagen. Internet har gjort det lättare för pedofiler att hitta varandra och samverka. Problemen med barnpornografi är redan stora som de är. Med AI-genererade bilder kommer det sannolikt att bli än enklare för pedofiler att leva ut sin sjuka läggning. 

Vi lär också komma att få en ny diskussion om gränserna för yttrandefriheten. För inte alltför länge sedan var frågan om tecknad barnpronografi uppe i högsta domstolen. Det var 2010 som en översättare och specialist på japanska tecknade manga-serier blev åtalad för barnpornografibrott. Han dömdes i tingsrätten och hovrätten men friades av HD.

Skälet till att högsta domstolen friade var att bilderna inte entydigt kunde sägas föreställa barn. De föreställde exempelvis flickor som tycktes vara prepubertala men med fullt utvecklade bröst. Föreställer bilden då ett barn eller inte?

I debatten förekom också personer som menade att tecknad barnpornografi inte skulle vara förbjuden alls eftersom det inte finns något brottsoffer. De menade att de måste finnas någon som lider men av handlingen för att det ska kunna räknas som ett brott. Men tecknade bilder är resultatet av fria fantasier. En tecknare har inte skadat någon när han tagit fram bilden. Istället menade de att det var viktigare att skydda yttrandefriheten.

Faran med den nya AI-tekniken ligger som sagt inte i tekniken utan i hur vi använder den. Utöver barnpornografin kommer AI:n även att kunna ta fram andra typer av destruktiva bilder. På nätet cirkulerar nu skämtsamma AI-teckningar med påven som diskjockey och Joe Biden som bilmekaniker, men tekniken kommer att möjliggöra att man gör samma sak med vem som helst och då kanske på ett förnedrande sätt.

Redan nu händer det att kända personer får sina ansikten inklistrade i pornografiska bilder. Även detta kommer AI-tekniken kunna göra ännu lättare.

Dessa varningsord till trots vill jag inte avskräcka någon för att utforska den nya tekniken. Den är mycket rolig att arbeta med och kommer att hitta nyttiga användningsområden vad det lider. 

Norrköpings-Tidningar, Säkerhetspolitik, Utrikespolitik

Den brokiga historia som lett fram till dagens Ukraina

Norrköpings Tidningar 2023-03-13

Känner ni till kung Valdemar i Gårdarike som gifte bort en av sina söner med Olof Skötkonungs dotter Ingegärd, och som uppfostrade Olaf Tryggvasson som senare blev kung i Norge?

Om inte så har ni en spännande uppgift framför er när ni efter att ha läst denna text sätter er och googlar på denne fascinerande vikingakung. Han var även gift med den östromerske kejsarens syster och lät döpa sig. En tid efter sin död blev han helgonförklarad.

Jag talar naturligtvis om Vladimir I av Kiev även kallad Vladimir den helige, furste i Kiev-riket år 977–1015. Som många känner till är Valdemar samma namn som Volodymyr på ukrainska och Vladimir på ryska.

Att jag kallar honom för kung Valdemar är för att det förmodligen var så han kallades av sin samtid. Valdemar var nämligen till börden svensk. Han var inte född i Sverige, men hans släkt kom därifrån, och som furste i Kiev var han antagligen lika omtalad som andra kända vikingakungar som Harald Blåtand eller Harald Hårfager.

Det är först när man säger hans namn på svenska, och inser att han är en viking, som man på något sätt verkligen förstår hur den första östslaviska statsbildningen såg ut. Valdemars farfars farfar var den Rörek (Rurik) som tillsammans med sina bröder Signjot och Torvard lämnade Sverige för att bosätta sig i slavernas land. Riket hade då inget namn, men kom att kallas Rus, efter namnet på vikingarna, ”ruserna”. Vikingarna kallade landet för Gårdarike och de två främsta städerna för Könugård (Kiev) och Holmgård (Novgorod).

Banden mellan Rus och Skandinavien var täta. Man arrangerade äktenskap över havet för att säkerställa politiska allianser och svenska vikingar gjorde närmast regelbundet tjänst som soldater borta i öst. 
Valdemar själv var tvungen att fly till Sverige efter sin fars död eftersom det blev strid mellan sönerna om makten i riket. I Sverige fick han hjälp att samla en här med vilken han senare besegrade sin bror och erövrade Kiev.

Visst är det fascinerande att det som senare blev Ryssland, och dagens Ukraina och Belarus, grundades av svenskar?

Ännu svårare att greppa är att Valdemar också är Rysslands och Ukrainas gemensamma nationalhelgon! Som helgon finns han avporträtterad på ikoner. Helgonbilderna visar en gammal, ödmjuk och vis man med skägg. En snäll farbror. Kan han verkligen varit en svensk viking?

Men varför berättar jag allt detta? Jo, för att en ny Valdemar, hemmahörande i Moskva, har startat ett anfallskrig mot dagens Kiev-rike Ukraina.

Ett av flera skäl till varför Vladimir Putin har ansett sig ha rätt att invadera Ukraina är att han anser att landet alltid varit en del av Ryssland. Han menar att Ukraina aldrig varit ett eget land utan är en del av det ryska imperiet. Att det inte är så idag beror på misstag som skedde när Sovjetunionen upplöstes och på grund av att västmakterna systematiskt har underblåst den ukrainska nationalismen för att bryta sönder Ryssland.

Det kan därför vara bra att känna till hur den ryska statsbildningen faktiskt kom till en gång i forntiden. Det började med det fornslaviska riket Rus som grundades av vikingarna. Riket gick under när mongolerna erövrade området på 1200-talet. Först på 1500-talet när ryssarna befriade sig från mongolerna etablerades Moskva som rikets nya maktcentrum. Då hade stora delar av det som idag är Ukraina redan hunnit hamna under den polsk-litauiska kronan istället.

Putins idé om att han ska återupprätta ett historiskt rike som i alla tider samlat de östslaviska folken bygger på en felaktig föreställning om hur historien har sett ut. Det svenska inslaget visar hur brokig historien har varit.

Till sist: Vilket språk talade Vladimir den helige av Kiev? Förmodligen var han tvåspråkig med fornslaviska som första språk. Han var fjärde generationens invandrare och det är känt att vikingarna var snabba att assimilera sig. Men jag tror nog ändå att hans farmor, Helga (Olga), ändå höll fast vid det gamla språket. Hon kallade nog sin lilla pojke Valdemar på klingande fornnordiska.

Inrikespolitik, Nya Wermlands-Tidningen

Kreativt kandidera till val i fera kommuner

NWT 2023-02-25

Kreativt och lagligt, men fel. Så kan man sammanfatta Mikael Yüksels metod att få sig själv vald som ledamot av Botkyrka kommuns fullmäktige. Yüksel är partiledare för det nya partiet Nyans som specialiserat sig på att vinna väljare bland muslimska invandrare. Han kandiderade i 16 kommuner samtidigt och valde Botkyrka eftersom partiet kom in i fullmäktige där.

Kan man göra så? har många frågat sig. Meningen är väl att man ska kandidera i den kommun man bor i?

Ja, man kan uppenbarligen det. Valet av Yüksel till kommunfullmäktige i Botkyrka överklagades till valprövningsnämnden. Nämnden konstaterade att allt gjorts i enlighet med gällande lagar.

Kommunallagen säger att en person är valbar till kommunfullmäktige om vederbörande är folkbokförd i kommunen på valdagen. Men folkbokföringslagen säger att man har rätt att anmäla en flytt med en veckas fördröjning. En vecka är mer än tillräckligt för att hinna läsa av valresultatet och välja en kommun som man har fått ett bra röstetal i.

Som bekant inföll valet den 11 september förra året. Den 15 september meddelade Yüksel att han flyttat till Botkyrka den 10 september.

Anmälan om ny folkbokföringsadress gjordes således inom de sju dagar man har på sig efter en flytt och 10 september var dagen före valdagen. Alltså var han i juridisk mening bosatt i Botkyrka på valdagen och därför valbar.

Det får som sagt sägas vara kreativt att komma på hur man kan kandidera i flera kommuner samtidigt. Faktum är att man med Yüksels metod kan kandidera i alla kommuner i hela landet! Men rätt är det ju inte.

Eftersom Yüksel kandiderade i 16 kommuner samtidigt vet vi att det inte är av omsorg av Botkyrka som han valt att flytta dit utan att det helt och hållet är motiverat av att partiet knep två mandat i kommunfullmäktige där.

Att en ändring i kommunallagen behövs får sägas vara självklart. Regeln att man på valdagen ska vara folkbokförd i kommunen för att ha rösträtt och vara valbar låter tillräcklig, men uppenbarligen gick det att manipulera systemet.

Man kan därför fråga sig varför lagstiftaren inte har krävt att det ska finnas en tidsgräns för hur länge man ska ha bott i kommunen.

De flesta ideella föreningar har en sådan regel. För att ha rösträtt på årsmötet brukar det vara nödvändigt att man ha betalat in medlemsavgiften ett visst antal månader i förväg. Det är för att förhindra att någon snabbt samlar ihop sina kompisar, gör dem till medlemmar, och kuppar till sig makten i föreningen.

Vem är då denne Mikael Yüksel? Han började sin karriär i Centerpartiet och var toppkandidat till riksdagen i Göteborgs valkrets inför valet 2018 när han under brådstörtade former blev utesluten så sent som i augusti samma år. Anklagelsen var att han haft samröre med den extremistiska turkiska organisationen Grå vargarna, något som han själv förnekar.

Han gjorde sedan come back med sitt nya parti Nyans i förra årets val. Partiet vänder sig till muslimska invandrare och driver frågor om att bekämpa islamofobi och kommunernas användning av LVU, lagen om vård av unga, där man menar att socialtjänsten agerar på ett diskriminerande vis gentemot muslimer.

Partiet gjorde inte några större framgångar allmänt sett men tog plats i kommunfullmäktige i Landskrona och Botkyrka.

Mest intressant är emellertid valframgångarna i de invandringstäta stadsdelarna i Malmö och Stockholm.

I valdistriktet Rosengårds centrum i östra Malmö fick partiet 30,7 procent och i valdistriktet Rinkeby mellersta i västra Stockholm fick partiet 29,9 procent, och blev största parti. Tidigare har de flesta av dessa röster gått till Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Mikael Yüksel förefaller vara en skicklig politisk entreprenör, en person som har hittat en nisch i väljarkåren, och som vet hur man trixar sig fram.

Att han hittade en bakdörr in i kommunfullmäktige i Botkyrka går inte att göra något åt när valprövningsnämnden nu fattat sitt beslut. Vi får istället gratulera de 15 kommuner som kom undan.

Norrköpings-Tidningar

Vi vill inte att den fattige ska stå utan sjukvård

NT 2023-02-13

Hur länge har Sverige brottats med långa väntetider i sjukvården? Två år? Tre? Tio? Tjugo?

Själv vet jag inte. Jag kan nämligen inte minnas att det någonsin varit korta kötider. Samtidigt lovar politiker på såväl riks- som regionnivå kraftfulla åtgärder, och gör så i varje nytt val. Varför händer ingenting?

När aldrig någonting händer tror jag att det är dags att börja ställa de stora frågorna. Kan det vara så att det svenska sjukvårdssystemet är feldesignat redan från början? Kan det vara så att själva grundförutsättningarna är fel? Hur skulle ett alternativt system se ut?

Det svenska systemet bygger på att regionerna tar ut skatt och sedan producerar den mängd sjukvård som man bedömer att invånarna är i behov av. Patienterna betalar inget ur egen ficka, annat än en låg patientavgift. När pengarna är slut ställs patienter i kö.

Kön arbetas inte bort eftersom ansvariga chefer inte utvärderas efter hur många patienter de har tagit hand om utan hur väl de har hållit sin budget. När pengarna är slut noteras ju kostnaden för varje extra patient med röda siffror. Varje extra patient blir ett minus.

Om sjukvården istället var en fri marknad med leverantörer och kunder skulle det omvända ske. På en marknad är en patient en kund och ett företag som väljer att ställa sina kunder i kö istället för att hjälpa dem går under. Det är därför som det är ovanligt med köer på fria marknader. Den extra kunden (patienten) ses som ett plus, inte som ett minus. 

Men nu vill vi inte att sjukvård ska köpas och säljas på en vanlig marknad. Vi vill inte att den fattige ska stå utan sjukvård. Alla kan drabbas av sjukdom och behandlingarna kan vara mycket dyra. Finns det ett sätt att balansera detta rättvisekrav med ett system som gör att patienter inte ses som en besvärande kostnad?

Ja, det gör det i länder som Nederländerna, Schweiz eller Tyskland. I dessa länder är alla tvungna att köpa en sjukvårdsförsäkring. Har man inte råd att betala försäkringspremien själv täcker staten kostnaden. Därefter är det försäkringsbolaget som köper vård för patientens räkning. 

I och med det skapas en marknad där utförarna av sjukvården tillåts tjäna pengar på patienterna som om de vore kunder. Varje extra patient som man tar sig an blir en vinst.

Systemet försöker på så vis utnyttja marknadens vinstjakt utan att låta den fattige hamna efter. Ingen betalar ur egen ficka eftersom kostnaden täcks av försäkringsbolagen och försäkringspremien av statskassan. 

Det svenska systemet är istället lika dumt som den sovjetiska planekonomin. I Sovjetunionen fastställde politikerna hur mycket bröd som skulle bakas. Statliga bagerier fick en budget att baka för. När pengarna var slut, var också brödet slut. Priset i butikerna var reglerat och lågt satt. Ingen fattig skulle behöva vara utan bröd. Vad tror ni blev följden? Ständiga brödköer. 

Jag tror därför att det är hög tid för Sverige att påbörja en diskussion om hur vi ska kunna gå över till ett försäkringsbaserat systemet för sjukvården istället för nuvarande planekonomi. De europeiska länder som har obligatoriska sjukvårdsförsäkringar har lika bra sjukvård som vi, men OECD som har räknat på saken, kan konstatera att köerna är kortare i dem.

Det är inte heller en fråga om höger- eller vänsterpolitik. De europeiska välfärdssystemen finansieras solidariskt via skatten. Det är förmodligen bara ett smartare system. 

Norrköpings-Tidningar, Säkerhetspolitik

Putinregimen är mer än bara Vladimir Putin

NT 2023-01-16

Hur stort stöd ska vi ge till Ukraina? Har vi tänkt igenom det ordentligt? Från början skulle vi bara skicka ”defensiva” vapen. Sedan har vi kommit att skicka så mycket vi kan utan att vi utarmar vårt egna nationella försvar. Men vi kanske ska skicka ännu mer?

När Folk och försvar genomförde sin årliga konferens i Sälen förra veckan talade historikern Gudrun Persson på temat: Är fredlig samexistens med Ryssland möjlig? Hennes svar var ett tydligt nej.

Perssons anförande finns sparat på Folk och försvars Youtubekanal och är verkligen värt att lyssna till. När hon höll det var det knäpptyst i auditoriet. Efteråt var alla eniga om att hennes anförande var det bästa under konferensen.

Efter att ha ägnat en stor del av 2022 till att läsa om Putinregimen och Rysslands historia kan jag inte heller dra någon annan slutsats. Under mycket lång tid kommer våra relationer med Ryssland att vara genomusla. Ryssland kommer inte att bli ett nytt Sovjetunionen, men det kommer att vara aggressivt, imperialistiskt, förljuget.

Putinregimen är mer än bara Vladimir Putin. Han sitter i toppen på ett korrupt välde som skapats av en grupp före detta KGB:are. När han går i pension, eller tvingas bort, kommer en ny ledare av samma sort. Den lever på att plundra Rysslands naturtillgångar och den kan inte demokratiseras av sig själv. I en demokrati skiftar makten emellanåt. Men maktskifte i Ryssland skulle innebära att den styrande eliten riskerar att förlora sina förmögenheter. 

Denna grupp är besatt av att återupprätta Ryssland som imperium. Putins bisarra tal inför invasionen av Ukraina förra året var inte teater utan ärligt menade ord. Han vill att Ukraina ska vara en del av det ryska imperiet igen.

Inte heller finns någon stark demokratisk opposition i Ryssland som vi kan sätta vårt hopp till. Oppositionen finns där, men ledande figurer som Aleksej Navalnyj och många andra, är fängslade. Inga nya ledare har vågat sig fram. Inga spontana demonstrationer mot kriget har spritt sig.

Vad gör vi då om regimen i Ryssland kommer att sitta kvar under lång tid och kommer att fortsätta vara aggressiv?

Svaret är nog att det inte finns något annat att göra än att se till att den förlorar i Ukraina, och förlorar stort.

Det har höjts röster för att Ukraina bör försöka få till en förhandlingslösning, där man avstår Krim och de territorier som Ryssland nu håller. Men varför skulle det nya aggressiva Ryssland nöja sig med det? Det är mycket möjligt att man i Moskva endast skulle se ett fredsavtal som ett steg på vägen mot den totala återerövringen av Ukraina. Man väntar sedan ett par år tills allt lugnat ned sig. Därefter startar man om kriget på nytt.

Vi vet inte om det är så Ryssland tänker men scenariot är inte omöjligt. Putin började sin karriär med att slå ned upproret i Tjetjenien 1999. Därefter angrep han Georgien 2008 och Ukraina 2014 och 2022. Putin är en krigisk ledare. Det är den bistra sanningen.

Det är i detta perspektiv som vi behöver ställa oss frågan om vårt stöd till Ukraina är tillräckligt. Vad vill vi åstadkomma? Jag är inte säker på att vi har det klart för oss. För det kan vara så att vi kan behöva fördubbla eller till och med tredubbla det militära stödet till Ukraina, och verkligen satsa på en fullständig seger.

Jag ska ärligt erkänna att jag bävar inför för att ställa frågan för Sverige och övriga EU-länder skulle med ökat stöd, t.ex. med stridsflyg och stridsvagnar, kunna eskalera konflikten. Striderna skulle bli värre med fler döda. Men är alternativet bättre? Är det bättre att Ryssland tillåts erövra hela Ukraina och därefter tugga i sig ännu något oskyldigt land? Jag är inte säker på att det är bättre.

Nya Wermlands-Tidningen, Säkerhetspolitik, Utrikespolitik

Ett sätt att återuprätta moder Ryssland

NWT 2023-01-14

Jag tror det finns tre sätt att beskriva tiden efter Sovjetunionens fall fram till förra årets invasion av Ukraina.

Det ena är berättelsen som vi i väst har trott på: Berättelsen om att Sovjetunionens sammanbrott var demokratins seger och ryska folkets befrielse, och att man tyvärr bara har haft otur med sina politiska ledare.

Den andra berättelsen är den som Vladimir Putin och hans gelikar gärna talar om: Sovjetunionens fall var århundrades geopolitiska katastrof, västmakternas seger och inledningen på en kamp som där det ryska riket ska betvingas.

Men därutöver tycks det också finnas en tredje, som kanske är mer sann än de båda andra.

Den lyder ungefär så här: När Sovjetunionen föll 1991 var det aldrig ett platt fall. Det var ingen revolution. Den gamla regimen överlevde och sedan dess har den kontinuerligt arbetat för att återställa sitt imperium.

För vad har egentligen hänt sedan 1991? Vid sammanbrottet bröt sig de baltiska staterna loss, och på samma sätt Ukraina, Georgien, Armenien, Uzbekistan och många fler. Detta skedde med centralmaktens goda minne.

Men mycket tidigt fanns också en motsatt trend. Moldavien blev aldrig riktigt självständigt i och med att ryska trupper besatte Transnistrien, som är en del av Moldavien men har en stor etnisk rysk befolkning. Detta skedde redan 1992 och konflikten är fortfarande olöst.

På samma sätt var centralmakten ovillig att släppa taget om Tjetjenien, vilket ledde fram till det första Tjetjenienkriget 1994–1996. President under denna tid var Boris Jeltsin.

Första kriget i Tjetjenien landade emellertid inte i en stabil fred. Tjetjenska rebeller trängde in i Dagestan och därmed såg centralmakten sin chans att slå tillbaka med full kraft. Året  var 1999. Vladimir Putin var premiärminister och utvald att efterträda Jeltsin. Han var vid den tiden ganska okänd som politiker och behövde stärka sin ställning. Kriget i startades om på nytt 1999–2000.

Åtta år senare, 2008, invaderade Ryssland Georgien efter att oroligheter brutit ut i Abchasien och Sydossetien. Områdena tillhör Georigen och har en blandad etnisk befolkning med abchasier respektive ossetier som största folkgrupper. Ryssland har sedan dess ”fredsbevarande” trupper stationerade i områdena.

Därefter följde ockupationen av Krim 2014 och det av Ryssland initierade upprorskriget i Luhansk och Donetsk vilket efter åtta år av lågintensiv krigföring gick över i den storskaliga invasion som kom förra året.

Denna berättelse kan sägas vara berättelsen om centralmaktens vilja att hålla samman det ryska imperiet. Man bör påminna sig om att det gamla Tsarryssland inte var en nationalstat utan ett mångetniskt rike. Under tsaren lydde förutom ryssar: uzbeker, finnar, polacker, tyskar, tjetjener, armenier, kazaker, ukrainare, tartarer, litauer, ingusjier och många fler, ja till och med även svenskar (i Finland).

Är måhända detta den allra viktigaste drivkraften bakom Putins, men även Jeltsins, många krig?

Historikern Kristian Gerner visar i boken ”Sovjetunionens skendöd” hur dagens politiska ledning i Ryssland medvetet försöker binda samman de olika perioderna i Rysslands historia till en helhet. Sovjetunionen är i den berättelsen bara en period i landets historia. Tsarryssland, Sovjetunionen och Ryska federationen är epoker i ryska folkets historia. Eller som det också kallas: ”Den ryska världens” (russkij mir) historia.

Om detta är hur vi ska förstå det nya Rysslands natur får vi tyvärr dra slutsatsen att kriget i Ukraina riskerar att bli långvarigt. För om Moskva kämpar för sin överlevnad kommer man att slåss hårt och länge.

Räkna därför inte med att kriget kommer att ta slut snart. Där vi ser invasionen av Ukraina som ett sätt för Putin att erövra territorium som inte är hans är det mycket möjligt att han själv ser det som att han kämpar för att inte förlora territorium som han menar tillhör honom. Om det är så kommer han inte att vika ned sig förrän han är slagen i grunden. Han kämpar ju inte för makt och ära utan för att inte bli utplånad från jordens yta.

Textarkiv