månadsarkiv: juni 2026

Inrikespolitik, Nya Wermlands-Tidningen

Skrämselpropaganda om hotad demokrati

NWT 2026-06-27

Demokratin i Sverige är inte hotad. De som påstår detta gör sig bara löjliga, oavsett om de är professorer i samhällsvetenskap, politiska skribenter eller kändisar. Sverige har inget av det som finns i länder med verkliga problem.

Sverige har inga politiker som vägrar avgå efter att de har förlorat ett val. Vi har inget omfattande valfusk. Vi ändrar inte författningen och vallagarna för att något särskilt parti ska gynnas. Polisen griper inte oppositionspolitiker. Obekväma journalister sätts inte i fängelse. Inga partier har egna paramilitära styrkor som mördar konkurrenterna. Regeringen avskedar inte domare för att i stället sätta in regimtrogna politruker. Inte heller har den bytt ut cheferna på Sveriges radio och Sveriges television för att få bättre rubriker. De privata mediabolagen köps inte upp av regimtrogna oligarker.

Sverige har inte heller någon korruption att tala om. Det går inte att köpa politiker, ej heller går det att köpa väljare. Inget parti tar emot stora bidrag av mystiska dolda makthavare. Sverige har aldrig haft ett problem med illegal kampanjfinansiering, trots att detta är vanligt även i stabila demokratier.

Följaktligen får Sverige också högsta betyg av alla de som mäter länders demokrati. Det mest kända mätinstitutet Freedom House ger Sverige 99 poäng av 100 möjliga. Institutet V-dem på Göteborgs universitet placerar Sverige som nr 2 på listan över världens mest demokratiska länder. Nr 1 är Danmark. Samma slutsats drar nystartade indexet Tyranny tracker som amerikanska människorättsorganisationen Human rights foundation har byggt upp. De poängsätter inte länderna men delar in dem i fria, hybridregimer och auktoritära. Även de kommer fram till att det inte finns några problem med den svenska demokratin. Forskningsinstitutet International IDEA, som även det vakar över demokratins status i världen, nämner i sin årsrapport att Sverige ligger högt i alla kategorier de mäter.

Och så ser det ut i vilket mätindex som helst. Det finns ännu fler än de jag nämner. Exempelvis har Reportrar utan gränser ett index för pressfrihet. Här kommer Sverige på femte plats av 180 länder.

Så varför finns det nu ett antal debattörer på vänsterkanten som ändå hävdar att demokratin är i fara?

Det är skrämselpropaganda inför valrörelsen. Debattörerna vill förmå oss att rösta på vänsterpartierna genom att hävda att Sverigedemokraterna vill nedmontera demokratin och att vi moderater är nyttiga idioter som hjälper dem med det.

Men när de ska driva hem sitt argument blir det till sist rent larv. När socialdemokratiska Aftonbladets ledarsida ska ge ett exempel på det demokratiska förfallet lyfter man fram den rapport som tankesmedjorna Timbro och Oikos publicerade förra året, där nya idéer för nästa mandatperiod presenteras. Timbro är näringslivets tankesmedja. Den har inga formella band med Moderaterna men VD är före detta statssekreterare för Ulf Kristersson. Oikos är finansierat av Sverigedemokraterna. Aftonbladet skriver om rapporten: “Det är en rent auktoritär politik för kultur, public service, migration och brott.” Som exempel anges att tankesmedjorna föreslår att det ska kunna säljas vin på ICA!

Så löjlig har rädslan för Sverigedemokraterna blivit. Det som är det normala i resten av Europa – att man kan köpa vin i matbutiken – är i Aftonbladets konspiratoriska värld ett hot mot demokratin.

Aftonbladets överdrifter kan man skratta åt. Men så kallade uppropsartiklar har publicerats av professorer och kändisar. Alla vill de få oss att förstå att de med sina titlar och kändisskap vet hur världen är beskaffad och att vi ska lita på dem när de varnar för det armageddon som väntar runt hörnet om vi röstar på fel parti i höst.

Dessutom måste det ju också påpekas att Sverigedemokraterna – i samarbete med Moderaterna – redan har haft reell makt i fyra år, genom Tidösamarabetet. SD har inga ministrar men ett direkt inflytande genom att ha tjänstemän inne på Regeringskansliet där propositioner som har med Tidöavtalet bereds.

I riksdagen har det även utkristalliserats ett motsvarande samarbete mellan Tidöpartierna för i stort sett alla frågor.

Om det då var så, som vänsterns debattörer säger, att Sverigedemokraterna tillsammans med oss andra arbetar för att nedmontera demokratin, borde vi inte ha kommit längre? Borde vi inte ha försökt manipulera valen, mixtrat med valkretsarna, avskedat obekväma domare och chefer inom public service? Vi har ju ändå haft fyra år på oss!

Nej, nu får det vara slut på tramset att den svenska demokratin skulle vara hotad. Påståendet är totalt grundlöst, som de olika mätinstituten visar. Inga av de problem som finns i länder där det pågår en verklig nedmontering av demokratin finns i Sverige. Verkligen inga.

Inrikespolitik, Nya Wermlands-Tidningen

Jag har ett förslag

NWT 2026-06-08

Här är ett förslag som alla kommunpolitiker i Värmland kan ha som vallöfte i den kommande valrörelsen. Jag är upphovsman till det, men det finns ingen copyright på politiska förslag. Jag har inte tänkt färdigt på hur det ska genomföras, så det är fritt fram att kopiera och ändra! Det är dessutom ett förslag som fungerar för alla, oavsett om man står till höger eller vänster.

Mitt förslag, som jag kommer att lägga i riksdagen i höst om jag blir omvald, är att alla kommuner ska vara tvungna att inrätta en patientnämnd för sin äldreomsorg samt vara skyldiga att betala ut ekonomisk ersättning till dem som råkar ut för allvarlig vanvård.

Jag kommer att agera för att detta blir lag, men redan nu kan kommunerna själva införa förslaget. Det är därför som jag menar att vilket parti som helst redan nu kan driva denna fråga i valrörelsen.

Varför behövs en patientnämnd? Äldreomsorg kan vara allt från att få hjälp att handla till att sköta den personliga hygienen. Ibland är omsorgen så omfattande att man nästan kan kalla det för sjukvård. Omsorgen regleras dock ej av hälso- och sjukvårdslagen utan av socialtjänstlagen. I socialtjänstlagen finns inga regler som ger omsorgstagaren en formell möjlighet att klaga på den omsorg som har blivit dålig. Det gör det däremot i hälso- och sjukvårdslagen.

Den patient som har blivit dåligt behandlad inom sjukvården kan vända sig till regionens patientnämnd. Patientnämnden undersöker sedan vad som har hänt i ärendet. Lagen säger att regionerna måste ha patientnämnder.

Huruvida patientnämndens granskningar har effekt eller inte kan säkert diskuteras, men inom sjukvården finns en yrkesheder som säger att det är pinsamt att få kritik av patientnämnden. Hedern säger att behandlingar ska hålla högsta möjliga kvalitet.

Jag tror att det vore bra om samma filosofi också etablerade sig inom kommunernas äldreomsorg, det vill säga att man välkomnar att det finns en instans som granskar allvarliga fel så att kvaliteten i omsorgen successivt kan höjas. Jag vet att det finns många inom äldreomsorgen som vill arbeta just så, med ständiga förbättringar som gör att kvaliteten alltid stiger.

Men vad som är lika viktigt för en patient eller omsorgstagare är att få upprättelse om något blir fel. Inom sjukvården finns därför en lag om hur vårdskador ska hanteras och det finns ett försäkringssystem. Den som blir utsatt för en felaktig behandling får ekonomisk ersättning.

Något motsvarande system finns inte inom äldreomsorgen. Det som händer när ett allvarligt fall av vanvård upptäcks är bara att ärendet anmäls till IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Men efter att IVO har konstaterat brister händer ingenting. Den drabbade får ingen ekonomisk ersättning.

När jag läser om de olika fall av allvarlig vanvård som finns där ute känner jag direkt hur upprörd jag blir eftersom det just inte ges någon upprättelse till den som har drabbats. Det finns fall där en gammal människa har ramlat hemma i lägenheten och inte kan röra sig. Hon har tryckt på larmet på armen men ingen kommer. Det finns fall där människor har legat och väntat i mer än ett dygn.

I sådana fall talar vi inte om några mindre kvalitetsbrister som man kan ha överseende med utan just vanvård i ordets rätta bemärkelse. Ett fall där en person blir liggande på golvet i timmar kan ju sluta med döden.

Kan kommunerna redan nu själva inrätta patientnämnder för äldreomsorgen och skapa ett system för ekonomisk ersättning vid allvarliga fall av vanvård? På den första punkten råder det ingen tvekan om saken. En kommun får inrätta vilka nämnder den vill.

På den andra punkten blir det knepigare eftersom kommunerna inte får betala ut pengar till kommuninvånarna hur som helst. Men vid allvarliga fall av vanvård är det möjligt att kommunerna är skyldiga de drabbade skadestånd enligt de allmänna lagarna för detta. Kommunerna lyder under lagarna och om en kommunalt anställd orsakar en kommuninvånare allvarlig skada är kommunen juridiskt ansvarig.

I många av de fall jag har läst om skulle kommunerna helt säkert förlora i tingsrätten om någon stämde dem. Fallen är så allvarliga. Att det ändå inte har skett beror på att det inte är lätt att vara över 90 år gammal och dra igång en juridisk process.

Jag har som ni märker inte ett färdigt förslag på hur detta ska genomföras rent praktiskt, men jag tror att alla förstår den allmänna idén. Och den kommunpolitiker som är mer kreativ än jag får gärna skicka in förslaget till sin förvaltning för att se vad som faktiskt kan göras. Jag är mer angelägen om att förslaget blir verklighet än att det är jag själv som står som upphovsman.

Inrikespolitik, Norrköpings-Tidningar, Utrikespolitik

Den gamla svenska vänstern har glömt Latinamerika

NT 2026-06-07

Minns ni hur den svenska vänstern sjöng de latinamerikanska revolutionernas lov på 1970- och 1980-talen? Jag minns eftersom det var då mitt politiska intresse började. Jag minns Björn Afzelius och Mikael Wiehes sånger. Minns ni Nicaragua och Sandinisternas revolution mot familjen Somozas diktatur? Minns ni den store revolutionsledaren Daniel Ortega? De fattiga jordlösa böndernas röst.

I så fall kan det vara dags för en uppdatering. Den kan göras kort. Nicaragua är tillbaka på ruta ett. Landet är återigen en diktatur och befolkningen är lika fattig som den alltid har varit. Ny diktator, som likt familjen Somoza har använt presidentmakten för att berika sin familj är Daniel Ortega. Ja, ni läser rätt. Den besjungne hjälten från 1970-talet är idag en diktator.

Nicaraguas moderna historia kan sammanfattas med att familjen Somoza styrde landet fram till 1979 då den störtades av motståndsrörelsen Sandinisterna, uppkallad efter en den nicaraguanska politikern Augusto César Sandino som mödades av Somozaregimen. Efter revolutionen kastades landet ut i ett inbördeskrig där USA-stödda rebeller försökte ta tillbaka makten. Det här var under kalla kriget och USA och Sovjetunionen stödde varsin sida.

Kriget kom till ett slut 1990 och landet inledde en demokratiseringsprocess. Denna saboterades dock redan 2006 när Daniel Ortega, efter att ha varit borta från presidentposten, lyckades återerövra den. Därefter har han och hans hustru kontrollerat staten och successivt omöjliggjort all form av opposition samt använt makten för att bygga upp ett privat affärsimperium.

Familjen Ortega har blivit den nya familjen Somoza. För att göra det hela ännu mer bisarrt har Ortega även gjort som många andra latinamerikanska diktatorer före honom och skapat egna paramilitära styrkor vid sidan av de reguljära styrkorna. Dessa använts för att mörda oppositionspolitiker.

Ingenting skiljer därför Ortega som diktator mot alla den gamla sortens latinamerikanske diktatorer som vi trodde att vi hade blivit av med.

För att göra det hela ännu mer bisarrt ändrades konstitutionen så sent som 2025 för att kunna göra Ortegas hustru Rosario Murillo till medpresident. Paret har åtta barn som alla har någon form av upphöjd position i staten och näringslivet.

Hur kan det ha blivit på detta sätt? Varför blev det ingen demokrati? Var det inte det som Sandinisterna och Ortega eftersträvade?

Med facit i hand kan det finnas anledning att omtolka sandinistrevolutionen 1979. Det kanske aldrig var menat som ett ärligt försöka att skapa en demokratisk stat. Nicaragua är ett fattigt land utan demokratiska och rättsstatliga traditioner. Det är inte ovanligt att nya ledare bara kopierar gamla ledares beteenden. När Ortega kom tillbaka till makten 2006 kom även Venezuelas president Hugo Chavez in på arenan med ”bistånd”. Chavez ville göra sig till Latinamerikas ledare i opposition mot USA. Miljarder dollar pumpades in i Nicaragua som Ortega kunde fördela efter eget skön.

För svensk del tycker jag dock att tystnaden är det pinsamma. Det fanns en tid då vänstern i Sverige var djupt engagerat i Latinamerikas framtid. I snart sagt varje land fanns en kommunistisk gerilla och sympatin för det man tyckte var de fattiga böndernas röst var stor. Idag är allt detta glömt. Men Nicaraguas är lika fattigt som tidigare och förtrycket lika stort. En tragedi.