Har Sverige beslutat att en åtta månaders bäbis ska ryckas ur sin moders famn och sättas ensam på ett plan till den genomonda diktaturen Iran? Om du tror att det finns ett sådant beslut är du lurad. Du har då läst någon av de missvisande rubriker som spreds av i det närmaste alla stora redaktioner i Stockholm förra veckan.
Det var förra fredagen, den 13 februari, som Sveriges Radio Ekot berättade: “Åtta månader gamla Emanuel ska utvisas till Iran”. Andra redaktioner kopierade nyheten omedelbart: “Bebisen Emanuel ska utvisas till Iran – utan sina föräldrar”, skrev TV4. SvD: “Åtta månaders bebis utvisas”, DN: “Migrationsverket om utvisning av bebis: Följer lagen”, SVT: “Bebis ska utvisas till Iran – ansvarig minister: ‘Orimligt’, Expressen: “Emanuel, 8 månader, ska utvisas – trots föräldrarnas uppehållstillstånd”. Och TT, som också är en Stockholmsredaktion men vars rubriker sprids genom lokalpressen, påstod att “Åtta månaders bebis utvisas till Iran”.
När paniken lagt sig efter några timmar visade det sig att fallet kanske inte var så enkelt. Det var visst inte bara barnet det handlade om utan också föräldrarna. Och det fanns tydligen en ordning för hur folk från andra länder skickas hem. Det ska finnas ett ordnat mottagande i hemlandet. Det pågår inte heller några utvisningar till Iran alls för tillfället på grund av våldsamheterna i landet. Vidare är det självklart även så att inte ett spädbarn separeras från sina föräldrar.
Redan på eftermiddagen, i Sveriges Radio Studio Ett, kom klargörande fakta fram, som att föräldrarnas uppehållstillstånd skulle komma att löpa ut under oktober, och att det främst var därför som pojken inte kunde få ett eget uppehållstillstånd bara för honom själv.
Men då var redan alla uppskrämda, och ministrar hade tvingats uttala sig. Nu finns det därför människor i vårt land som på fullaste allvar tror att Sverige har beslutat att ett spädbarn ensamt ska skickas till Iran.
Låt oss därför stanna upp och fråga oss vad tusan det var som hände. Var det att svenska myndigheter på grund av en hård och kall regering tvingat på ett spädbarn ett helt orimligt beslut om utvisning eller var det att redaktionerna i Stockholm fick fnatt?
Jag menar att det är det senare, och tyvärr har det hänt förr. Jag minns när samma medier hävdade att unga afghanska män i 30-årsåldern, som demonstrerade på Medborgarplatsen i Stockholm, var barn. Svenska Dagbladets förstasida (10/8 2017) skrev om barn och visade ett foto på fullvuxna män.
Jag minns också historien om de apatiska barnen som utspelade sig 2005. Sverige hade plötsligt fått en epidemi med barn som blev apatiska på grund av hot om att deras familjer inte skulle få uppehållstillstånd. Det gick så långt att det på Akademiska sjukhuset hölls ett längre vetenskapligt seminarium som ansedda Läkartidningen skrev ett långt reportage om (20/5 2005).
Idag vet vi att allt detta var fel. De afghanska männen var inte barn, vilket var helt uppenbart för mig som faktiskt åkte till Medborgarplatsen för att titta på demonstrationen, och vi vet att historien med de apatiska barnen var en bluff. Barnen som nu har vuxit upp har själva vittnat om saken.
Varför blir det så här ibland i Sverige? Ja, det kan man fråga sig. Någon forskare borde ta sig an problemet. Uppenbart är i alla fall att man inte kan lita på den samlade journalistkåren i Stockholm när det kommer dramatiska nyheter om migration och barn. Kollektiv dumhet uppstår, och då i just den krets av journalister som har de allra mest prestigefyllda positionerna på de allra mest prestigefyllda redaktionerna.
Vis av erfarenheten har jag därför skaffat mig ett eget nätverk av specialister på migrationsfrågor som jag kan ställa frågor till om hur olika svåra fall ska bedömas. Jag är ingen expert på migrationsjuridik, och lagstiftningen är tyvärr rätt snårig.
Särskilt komplicerade är fallen där det handlar om så kallade spårbyten. Granskar man fallen närmre kan det visa sig att det rör sig om människor som kommit till Sverige, sökt asyl medvetna om att de inte kan få det, men sedan bytt spår till att ansöka om arbetstillstånd istället. I sådana fall rör det sig ju inte om människor med skyddsbehov utan folk som har manipulerat systemet.
Finns det då inte problem med de nya reglerna? Jovisst, jag är inte förvånad över att det dyker upp udda ömmande fall. Det finns inga nya lagar som inte har inkörningsproblem. Därför har regeringen också sagt den ska se vad som kan göras för att förbättra övergången till det nya systemet.
Men vad Sverige absolut inte behöver i det här läget är att låta den upphetsning som har spridit sig på ett antal nyhetsredaktioner i huvudstaden också sprida sig i landet i övrigt. Det är inte alltid i Stockholm intelligensen, eftertänksamheten och förnuftet sitter.