Etikettarkiv: iran

Norrköpings-Tidningar, Utrikespolitik

Det handlar inte om att hjälpa Trump – utan USA

NT 2026-04-13

George W Bush, minns ni honom? Som president i USA invaderade han Irak 2003 på grundval av felaktig information om att diktatorn Saddam Hussein gömt undan massförstörelsevapen.

Många var kritiska, även jag. Det visades sig också vara ett misstag. Det fanns inga massförstörelsevapen. Istället rörde USA upp ett helvete som varade i flera år. Många fick sätta livet till helt i onödan, såväl irakier som amerikaner.

Ändå saknar jag nu Bush. Jag tror nämligen att han hade löst problemet med Hormuzsundet på ett helt annat och bättre sätt, genom att ha tagit hjälp av sina vänner och allierade från början.

I skrivande stund är läget i Hormuz alltjämt låst. USA och Iran säger att de har ingått ett avtal om vapenvila, men är oense om vad avtalet innehåller. Iran har därför fortfarande sundet i sitt grepp och Trump vet förmodligen inte vad han ska göra. I vredesmod har han skällt ut sina allierade i Nato, och frågat varför de inte vill hjälpa till.

Problemet med Hormuzsundet är att Iran kan beskjuta fartygstrafiken från vilken plats som helst längs med kusten. Det krävs ingen fast installation. Allt som behövs är att skicka ut några drönare. Det kan göras från ett lastbilsflak.

För att skydda sjöfarten krävs därför ständig militär närvaro på vattnet. Sundet måste patrulleras konstant, och man får vara beredd på att göra det under många år. Kanske till och med decennier om det aldrig kommer till något avtal med Iran.

Det är av dessa skäl som USA har vädjat till sina allierade att hjälpa till, och inte bara allierade i Nato utan även i Stilla havet som Japan och Sydkorea som köper olja från gulfländerna.

Det är dock ingen allierad som har svarat, och skälet
härtill är inte svårt att förstå. USA inledde sin attack mot Iran utan att ha samrått med någon annan än Israel. Inte ens de arabiska gulfstaterna som USA samarbetar med verkar ha haft den blekaste aning om vad som skulle ske.

Det här som min saknad av George W Bush kommer in i bilden. Han var som sagt inte heller framgångsrik i sina krigsäventyr, men under hans ledning var USA aldrig ensamt.

Upprinnelsen till kriget i Irak 2003 var att USA initialt först försökte få FN:s säkerhetsråd att godkänna ett militärt ingripande. När detta inte lyckades samlade man istället en “koalition av frivilliga” för att ändå genomföra sin invasion. Det var många länder som ställde upp: Storbritannien, Spanien, Danmark, Australien, Sydkorea, Estland, Japan och många fler. Totalt 49 länder ingick i koalitionen. Därtill fick USA hjälp på andra sätt av många andra länder.

Dessförinnan hade USA även tagit sig an uppgiften att driva ut terrororganisationen Al-Qaida ur Afghanistan och krossa talibanregimen. Även för detta ändamål lyckades man samla en stor koalition. ISAF, International Security Assitance Force, som också Sverige deltog i, samlade som mest 51 länder.

Jämför detta med hur USA agerar idag där landet agerar helt ensamt.

Det många frågar sig är vad vi gör nu. Ska vi ändå hjälpa USA med Hormuzsundet? Ja, jag tror att vi måste det.

Jag är lika irriterad som alla andra över den strategiska blunder Donald Trump har gjort, men landet USA är mer än sin president, och USA är en vän och allierad. Inte som en del i Nato, för vad Nato ska och inte ska göra är reglerat i Washingtonfördraget, och Persiska gulfen omfattas inte. Men vi har en vän som har satt foten i klistret. Låt oss hitta ett sätt att hjälpa honom loss.

Svensk Tidskrift

Därför attackerar Israel nu

Svensk tidskrift 2025-06-13

Israel attackerar Iran på grund av att man bedömer att Iran kanske bara är någon månad, eller några veckor, från att ha höganrikat uran med vilket man kan tillverka kärnvapen. Iran har också en viss förmåga att skjuta ballistiska missiler. Israels missilförsvar är visserligen ett av de bästa i världen, men det räcker med att endast en raket når fram för att förödelsen skulle vara total. I och med att de amerikanska förhandlingarna med Iran inte går fram snabbt nog har Israel bedömt att man måste agera på egen hand.

Ungefär så kan man sammanfatta anledningen till fredagsmorgonens israeliska attack. Men låt oss backa bandet. Vad har hänt? Vad är bakgrunden? 

Den iranska regimens fientliga inställning till Israel är något av ett mysterium eftersom Israel aldrig har utgjort något existentiellt hot mot vare sig den islamistiska regimen eller Irans nationella suveränitet. Men regimen, och många shiamuslimer med den, tror att Irans högste ledare ayatollah Ali Khamenei är muslimernas enda och sanna ledare. (Shiamuslimerna är som bekant den mindre inriktningen inom islam men har till skillnad från sunniterna ett slags påve.)

Israel har därför under mycket lång tid behövt försvara sig mot Iran på olika sätt. Hamas attack den 7-oktober var sannolikt planerad och finansierad med hjälp av Iran. Hizbollah i Libanon skapades av Iran just för att vara en väpnad rörelse riktad mot Israel. Irans och Israels underrrättelsetjänster för sedan länge ett dolt krig mot varandra och högsta ledningen i Iran har många gånger sagt att Israel borde utplånas.

Att Israel därför absolut inte kan gå med på att Iran skaffar sig kärnvapen är inget att förvånas över. 

Så varför slår Israel till just nu? Jag tror att man kan peka ut två samverkande förklaringar. Det ena är att Israels framgångar när det gäller att slå ut Hizbollah, som även ledde till att Assad-regimen i Syrien föll, gjorde att Irans förlängda arm in i Levanten kapades. 

Minns att vi länge talade om den ”shiitiska axeln” i Mellanöstern, som kontrollerades av Iran. Den bestod av Syrien, Hizbollah, shiitiska miliser i Irak plus shiitiska Huthimilisen i Jemen. Den kom att istället kallas ”motståndets axel” när sunnitiska Hamas också inkluderades.

Denna familj av iranska proxykrigare är inte lika stark längre, och därmed har Iran blivit mer beroende av att utveckla kärnvapen.

Den andra förklaringen är att Irans anrikning av uran och utvecklingen av ballistiska missiler har gjort att det som tidigare var ett teoretiskt hot börjar närma sig ett verkligt hot.

CIA varnade redan under hösten förra året för att Iran i praktiken redan hade möjlighet att verkligen producera höganrikat uran. Det skulle bara ta någon vecka enligt dåvarande chefen Willam Burns (8 oktober 2024).

Det var med Barack Obama som president i USA som kärnteknikavtalet med Iran slöts. Avtalet som undertecknades förutom av USA och Iran även av Kina, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Tyskland, gick ut på att Iran skulle befrias från ekonomiska sanktioner om landet gick med på att endast utveckla civil kärnkraft. Iran skulle också släppa in inspektörer från FN:s atomenergiorgan, IAEA.

Under Donald Trumps första presidentperiod lämnade USA avtalet, som han menade var ”the worst deal ever”, och därefter är det egentligen ingen som vet vad som har hänt med kärnkraftsprogrammet, om det faktiskt bara är civilt eller om det finns en militär del också.

De som var kritiska mot avtalet (som undertecknad) menade att det aldrig var Irans intention att bara skaffa civil kärnkraft. Ty varför skulle man annars samtidigt också skaffa sig en förmåga att skjuta ballistiska missiler?

Vet vi då med säkerhet att Iran verkligen bara är någon vecka ifrån att ha kärnvapen som de kan slå mot Israel med? Nej, det är omöjligt att med bara öppna källor försöka bekräfta eller avfärda detta. 

Israels regering menar att det inte längre fanns tid att vänta och som framgår av nyhetsrapporteringen var den israeliska attacken mycket välplanerad. Den omfattade även attacker mot enskilda iranska kärnfysiker. Det har inte bara varit attacker från luften utan även specialoperationer inne i Iran.

Har då Israel lyckats förstöra Irans förmåga att utveckla kärnvapen? Även detta är en fråga som är svår att svara på för Iran har haft tid på sig att skydda sina kärnkraftslaboratorier. Har vi tur har Israel lyckats infiltrera den iranska kärnvapenbyråkratin och har kunnat genomföra precisa attacker. Men det kan också vara så att Iran lyckats gömma undan sina anläggningar i dolda bergrum.

Slutligen, behöver Iran ens kärnvapen? Och går de alls att använda? En fullträff i Tel Aviv skulle ödelägga halva Israel och inte bara drabba judar. Hälften av befolkningen i området är, om man inkluderar de ockuperade palestinska territorierna, araber. Om Iran vill vara palestiniernas bästa vän kan man inte börja med att attackera det landområde där palestinierna faktiskt bor.

En attack mot Israels huvudstad är på detta sätt än mer osannolik eftersom Jerusalem räknas som islams tredje heligaste plats. Där finns al-Aqsamoskén (platsen dit Muhammed landade vid sin nattliga resa från Mecka) och Klippmoskén (platsen där Muhammed startade sin himmelsfärd) ovanpå det som i judisk-kristen tradition kallas för Tempelberget. Nedanför finns klagomuren som är världsjudendomens, och inte bara de israeliska judarnas heligaste plats. Ett par snirklande gränder bort finns Heliga gravens kyrka, platsen där världens kristna menar att Jesus återuppstod från de döda. 

Att Iran skulle våga sig på att utplåna denna stad är inte sannolikt, men med detta sagt ska man inte dra några slutsatser av vad världens diktatorer kan göra. Det kan räcka med att högste ledaren har en dålig morgon för att han ska få för sig att han ska starta kärnvapenkrig. 

Nya Wermlands-Tidningen, Säkerhetspolitik, Utrikespolitik

Därför är det många krig

Nya Wermlands-Tidningen 2024-12-28

Jag är ledamot av riksdagens utrikesutskott. För några år sedan var det något av en parkeringsplats för en riksdagspolitiker. Det hände inte så mycket i världen med stor betydelse för Sverige. Annat är det nu. När jag lite snabbt skummar av rubriker i ledande svenska nyhetsmedierna är det fullt med krig.

Vad är det som händer egentligen? Hur ska man förstå oron i världen? Jag tänkte med hjälp av statsvetenskapen ge några nycklar till förståelse.

Ett sätt att förstå världen är att se länderna som himlakroppar i ett solsystem eller som bollar på ett biljardbord. En fysiker kanske skulle kunna beskriva det som ett fysikaliskt system. Systemet är i balans så länge någon inte rubbar det, men för man in en störning får det kedjereaktioner.

Detta sätt att betrakta världen kallas inom statsvetenskapen för den realistiska skolan. I fokus är ländernas relativa makt.

Utifrån detta perspektiv är det kriget i Ukraina som har skapat en obalans. Putinregimen har sedan länge varit missnöjd med hur balansen har sett ut. Han har menat att västländerna med USA i ledningen har varit alltför dominerande. Världen har varit ”unipolär” men borde vara ”multipolär”, har han sagt.

Med invasionen i Ukraina vågade han sig på att försöka rubba denna balans. Nu har han inte lyckats förändra den, men ändå fått den i gungning. 

Följden har blivit att andra diktaturer, som inte heller gillar de demokratiska västländernas dominans, också flyttar fram sina positioner. Vi vet inte om det verkligen var Iran som hetsade fram Hamas terrorattentat mot Israel men det är inte osannolikt. Iran har alltid försökt stärka sin makt i området.

Hizbollahs angrepp på Israel var däremot direkt kontrollerat av Iran, eftersom Hizbollah är Irans skapelse redan från början.

Rysslands anfall på Ukraina skapade på så vis en kedjereaktion. Balansen rubbades och Iran och Hamas såg en chans att försöka ge sig på Israel. Hizbollahs attack lyckades emellertid inte utan ledde till att Israel iscensatte en sedan länge välplanerad motattack som slog ut hela Hizbollahs politiska och militära ledning. Detta gjorde i sin tur att ett av de ben som Assadregimen vilade på plötsligt bröts av, och så, pladask, faller hela regimen ihop.

I Syrien finns därför nu också ett maktvakuum som för tillfället har fyllts ut av en islamistisk före detta terrorklassad gerilla. Om den överlever återstår att se för Syrien ligger ju mittemellan två stora militärmakter, Turkiet och Israel. Om man tänker sig länder som himlakroppar med egen gravitation är det möjligt att dessa större ”planeter” fyller ut tomrummet istället.

Den realistiska skolan har sina poänger när den ska förklara vad som händer. Man kan därför alltid använda den som ett slags första tolkningsram, men vetenskapliga teorier är förenklingar och kan därför aldrig förklara allt.

För det finns också en förklaring till varför västländerna har etablerat sin dominans i världen. Här förklarar inte makt allt utan det finns också ett ideellt inslag. Västländerna ogillar krig.

Det som hände efter andra världskriget var att de västliga segrarmakterna uttröttade och besvikna över mänsklighetens tillkortakommanden inrättade FN, och förklarade att det hädanefter fick vara nog med krig.

Ledande land i tillskapandet av den nya världsordningen var USA, som även finansierade Europas återuppbyggnad och skapade ett helt nytt system för valutahandel, det så kallade Bretton Woods-systemet.

Hela detta paket med regler för hur världens länder skulle umgås, där FN-stadgans förbud mot konfliktlösning med våld är i centrum, är unikt för mänskligheten. Mänsklighetens historia är våldsam och ständiga krig har varit normaltillståndet oavsett vilken historisk epok vi pratar om.

Så om man ska sammanfatta världsläget kan man säga att vi sedan 1945 har haft en världsordning, skapad och upprätthållen av de demokratiska länderna i väst, som har byggt på att alla former av våld ska minimeras, att alla länder, även de allra minsta, har rätt att bestämma över sin egen utrikespolitik, att det finns en sådan sak som mänskliga rättigheter som måste respekteras samt att vi bör idka handel med varandra, men att den nu har kommit att utmanas av diktaturerna.

För svensk del har denna världsordning var helt avgörande för vårt sätt att leva. Vi är ett litet fredligt och frihetsälskande folk vars välstånd helt och hållet bygger på handel med andra länder. Vi har utan tvekan varit vinnare på västlig dominans och balans. Om man får önska sig något inför 2025 så är det att balansen återkommer.